- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjätte årgången. 1935 /
481

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1935 (Julnummer) - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR’

481

En del •liksom väntar på det nödvändiga
regnet. Tiden före den verkliga vårens in-
brytande är en väldigt ansträngande och
påfrestande tid för nervsystemet. Det är
kamp i naturen, det är strid i atmosfären.
Och det tyckes — nej, det inte endast
tyckes — det är som om det onda i män-
niskorna riktigt etablerade ett utbrott vid
denna tid på året. Sedan vårregnet fal-
lit, bli sinnena upptagna med arbetet, och
envar är intresserad för sitt. Att det är
era kamp just nu, få vi dagligen påmin-
nelse om. Just nu var en av de troende
kvinnorna här och bad att få bära hit
sina få tillhörigheter och ställa i förvar på
missionsstationen, tills mannens raseri gått
över. Han hotar att döda henne, piskar
dera fullvuxna och gifta dottern, vill ha
korna tillbaka för hustrun, som nu är i
50-årsåldern. Missionsstationen är en liten
fristad vid dylika tillfällen. En annan kvin-
na kunde ej komma till klassmötet i fre-
dags och ej heller till mötet i söndags,
emedan hon blivit så illa slagen av sin
man. Han hade nyligen tagits av poli-
sen, emedan han inte betalt sin skatt för
året. Han satt i fängelset några dagar. Och
hustrun kokade mat dagligen och bar till
honom. Men när mannen kom ut igen,
var han uppbragt, emedan han misstänkte
hustrims bror för att ha angivit honom
hos poliserna. Han ansåg sig därför böra
piska upp hustrun ett tag. Stackars män-
niskor, de äro så förblindade! Det kan

understundom se förtvivlat ut.

*



Nyligen har en gammal man blivit be-
graven. Han var så gammal, att han endast
var till besvär. Sista gången jag var hos
honom, sade han: »Ja, t. o. m. min son
säger: ’Du är till besvär, far, och så dör
du inte som andra gamla’.» Men nu en
av de heta dagarna sades det, att han dött.
Men meningarna äro delade. Somliga säga,
att han endast domnade av för den för-
skräckliga hettan, och dessa ville, att man
skulle dröja några timmar med att gräva
graven. Men nej, det rådet blev inte åt-

lytt. Bäst att bli av med honom! — Mörka
tavlor!

*



Ja, med sådana där vyer för min inre
blick och andra liknande jagades mitt sinne
en eftermiddag, då jag efter en ansträn-
gande arbetsdag reste på motorcykeln mot
hemmet. Solen hade bränt ovanligt hett
den. dagen, och törsten var svår. Allt i na-
turen tycktes försmäkta. Då, just då, ta-
lade Gud till mig genom en, liten blomma
vid vägkanten. En liten blomma, som just
slår ut på vårsidan. Ett riktigt vårtecken.
Denna eftermiddag kom den med ett verk-
ligt budskap om bättre dagar. Jag ropade
till min svarte passagerare: »Ser du den
där blomman?» — »Ja, jag ser den.»

Ofta har det talat till mig, då jag sett,
huru de olika träden och blommorna slå
ut på sina bestämda tider oavsett neder-
börd. När aloekaktusen blommar, då vet
man, att det är slutet av juni eller första
dagarna av juli. Ett annat trädslag blom-
mar lika säkert de sista dagarna i septem-
ber och första dagarna av oktober. Men
den lilla blomman vid vägkanten kom med
hälsning: »Våren är i antågande! Den brän-
da trakten skall snart grönska. De magra
korna skola snart få tillräckligt bete. Det
stundar bättre tider.» Med ens blev det
helt annorlunda inombords hos den trötte
missionären. Och den lilla blomman hade
blivit orsaken till förändringen.

Även om den där lilla blommans tid är
kort — endast några dagar — så har den
dock en uppgift.

På det andliga området är det små upp-
levelser, som också påminna om vårtider
i själarna.

Se den där kvinnan! Sistlidna år sade
hon till evangelisten: »Nu kommer jag inte
till klassmötet mera. Men till söndagsmö-
tena skall jag komma».

»Varför kominer du inte till klassmötena?»

»Nej, jag sysslar med sådant som inte
är tillåtet för en kristen; jag har varit
hos trolldoktorn. På klassmötena skola vi
delgiva varandra våra upplevelser, och jag
känner, att jag är inte på rätt väg.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0581.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free