- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjätte årgången. 1935 /
487

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1935 (Julnummer) - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS

Hans ansikte i dag! Han ser oss, hör oss
och vill tala till oss. Då Herren ser sina
barn överlåtna åt Honom: och villiga att
gå Hans vågar, ler Han ett välbehagets
leende. Stundom ser Han med allvarlig
och prövande blick på oss. Låt oss även
då bli stilla inför Honom, så att Han får
tala ut med oss.

Herren har gjort oss till sitt folk, till
får i sin hjord. Han vill därför ha oss i
sin hand som redskap, användbara för Ho-
nom.

Vi få gå in »i Hans portar med tack-
sägelse, i Hans gårdar med lov». Genom
trons port få vi gå in i Guds gemenskap.
De som kommit in, genom porten fä stän-
digt gå framåt. »Framåt, min själ, mej!
kraft!» få även vi sjunga. Låt oss fort-
sätta framåt på Herrens vägar utan att
se oss tillbaka!

Psalmförfattaren talar om att lova Her-
rens namn. Jesu namn är ett underbart
namn. Genom det namnet få vi allt vad
vi behöva. Intet namn är likt Jesu namn.

»Flans nåd varar • evinnerligen.» Oänd-
ligt rik är också Hans nåd; den vet av
inga gränser. Låt oss mottaga Guds nåd
och låta Hans Ande leda oss allt djupare
in i de rika nådesförråden! Hans trofast-
het varar från släkte till släkte.

Nu sjöngs sången 474; därpå talade fabr.
P. Rosander med ledning av Joh. 15:14
o. f. Han framhöll, att Herren kallar sina
lärjungar för vänner. De unga syskon,
som bevistat bibelkursen, torde ha fått
lära känna mångt och mycket, som stått
hindrande i vägen för deras vänskapsför-
hållande till Herren, men därigenom full-
komnas och fördjupas gudsgemenskapen.
Hjärteförkrosselse är vägen till en djupare
gemenskap med Pler.ren. Herren har kallat
dessa unga syskon till sin tjänst. Och blott
de stå i ett rätt vänskapsförhållande till
Honom, skola de få verka till välsignelse.

Våra ringa vittnen ha under årens lopp
fått bliva medel att mångenstädes tända
väckelsens eld. Vi behöva, att denna eld
tändes överallt i vårt kära fosterland, men
den måste först tändas i Guds barns hjär-
tan. Flerren vill fylla oss alla med sin

SEGRAR’ 487

kärlek, så att vi kunna gå åstad och bära
frukt.

De unga syskon, som nu mottagit Hel-
gelseförbundets kallelse, presenterades av
ordföranden och avlade envar ett kort vitt-
nesbörd. Tre av de unga blevo genom
bön och handpåläggning avskilda såsom
evangelister. Dessa hade nämligen förut
genomgått en bibelkurs och därefter va-
rit verksamma i Herrens tjänst. De övriga
sändas ut som elever med tillfällig rekom-
mendation, fö-i’ att, sedan de nästa höst
genomgått ännu en bibelkurs, om Gud så
leder, utsändas som evangelister.

Sedan, en sång sjungits och ett missions-
offer till de unga syskonens resor upp-
tagits, talade bibelkursens lärare en stund
var.

Alfr. Jonsson läste 1 Tim. 1: 18, 19. Han
ville i första hand giva dessa ord till de
unga syskon, som nu skola gå ut i Her-
rens verk. Det gällde för dem att strida
den goda striden och behålla tro och ett
gott samvete. Den dyrbara tron på seger-
hjälten från Golgata är oss given. Vi be-
hålla ett gott samvete genom att ha allt
klart och uppgjort med Gud och männi-
skor. Herren hade givit sin tjänare Pau-
lus segerkraft att kämpa den goda stri-
den, ehuru han blev orätt bedömd och
klandrad av människor. I kraft av. Guds
ord skola även vi vinna seger.

Till sist uttalades en önskan, att ingen
av de unga och ingen av oss äldre må
lida skeppsbrott i tron.

Georg Cromnow stannade för 1 Kor. 1:
26—29. Gud utvalde avsiktligt det som in-
tet var, för att intet kött skulle kunna
berömma sig. Apostlarna voro i sin sam-
tid ’helt ringa män, vanliga fiskare etc.
Paulus är ett exempel på de få visa efter
köttet, som blivit kallade. Gud frågar ej
efter det yttre, vare sig ringhet eller stor-
het, nej, Han ser till hjärtat.

Herren gör masken till en tröskvagn.
Han, utväljer uppriktiga hjärtan, dem: som
äro ringa i sig själva. Han utvailde ej Pau-
lus på grund av hans stora begåvning.
Han kunde ej använda honom, förrän Han
krossat all hans egen styrka. Den vise

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free