Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.13 TRONS
Vad lille David såg.
David var en liten älsklig, rar
gosse, som älskade Jesus. Hans
föräldrar voro gudfruktiga, enkla
människor, som satte sin förtröstan till
Herren och sökte leva till Hans ära. De
överlämnade säkert sina barn åt
Herren redan från födelsen. Vilken stor
nåd, där så sker! Men tyvärr är det
ej alltid så.
Det är nu länge sedan, men jag
minns det ändå så väl. Vi tillhörde
samma grupp av troende, hade våra
namn i samma församlings matrikel,
åto samma andliga spis och drucko
samma andliga dryck. Det var så
dyrbart i den lilla församlingen. Ej
var sången alltid så harmoniskt
vacker, att den tjusade ett musiköra. Men
vad betydde det? Man bad, tackade
och lovade Gud. Det är minnen,
som ej lätt glömmas. Stockholm var
ej så stort och modernt då som nu.
Lille Davids pappa brukade ibland
berätta om sitt liv i Guds gemenskap,
sina syner och upplevelser med
Herren. Man hörde då gärna på, vad
han sade. Han ville ej alls förhäva
sig över höga uppenbarelser utan
endast förhärliga Gud. Det kändes, som
om broder Karlson ägde något, som
vi andra saknade.
Hans lille gosse David hade kanske
ock fått ärva något av sin faders
gåva att se och höra Gud i
uppenbarelser. Han satt en dag vid
fönstret och såg ut över gatan mot huset
på andra sidan. Så säger han: »Nu
kom Gud och hämta’ två barn från
huset där mitt emot.» — »Inte skall
du säga så, min lille vän», svarade
mor. »Jo, men nu var det allt så
ändå», säger David. Mor går då fram
till fönstret för att se, vad som stod
på. Hon får då se brandkåren vid
huset i fråga och undrade, om
någonting hade hänt där, och efter en stunds
väntan kommo brandmännen utbäran-
SEGRAR
de med två barn, som omkommit
genom eldsolycka. Vem visade David
detta i förväg? Och hur kunde han
se det?
En kort tid därefter hade han sin
namnsdag — eller kanske var det
födelsedag — och till den dagen hade
hans mamma lovat giva honom en
gåva, men av någon anledning kom hon
ej att infria sitt löfte. Hon sökte nu
förklara för honom, varför det blev
försummat, och tillade, att hon en viss
dag därefter skulle giva, vad hon
förut lovat. Därpå svarade han snällt
och stilla, att han den dagen ej
behövde någon gåva. Så skedde ock,
ty före den dagen hämtade Jesus hem
sin lille vän till sig. På vad sätt blev
detta uppenbarat för David? Om jag
ej missminner mig, var han då endast
5 år gammal.
Kanske förefaller detta som en
hop-fantiserad roman, men så är det ej.
Jag hoppas och önskar, att vi må
hämta någon lärdom också härav.
»Närmare, Gud, till Dig, närmare
Dig». Kanske skulle Gud uppenbara
sig för flera av oss. Men skulle vi
tåla vid det?
Th. E.
Av alla tecken till ett fördärvat
hjärta och ett klent huvud är
fallenheten för otro det tillförlitligaste och
osvikligaste.
E. L. Bulwer„
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
