- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjunde årgången. 1936 /
5

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1936 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TRONS SEGRAR

Från
Sydafrika

Från Komati

Längsta delen av 1935 ligger nu bakom
oss, och vi äro redan inne i förberedelserna
för julen med dess flerfaldiga fester och
möten, och sedan ligger hemresan nära
framför. Så långt vi nu se vår väg framåt,
beräkna vi avresa från Lourenco Marques
i slutet av februari.

Herrens nåd har varit stor mot oss både
i andligt och lekamligt hänseende. Fast
tyngda av en pinande trötthet, vilken ju
är oundviklig efter ett flertal år i
låglandsklimat, ha vi dock kunnat hålla i med
vårt arbete utan några egentliga avbrott.

Malariafebern visade sig hotande i
början av året, men som höstregnen nästan
helt och hållet uteblevo, mattades febern,
och med undantag av en influensaepidemi
under senvintern har det varit långt mindre
sjukligt, än vad vanligen är fallet.

Torkan och gräshoppssvärmarna i
olycklig förening gjorde skörden ytterst
minimal, vartill ock under de senare
månaderna kommit vattenbrist för dem som
bo på avstånd från de stora floderna, och
vårregnen låta ännu vänta på sig. Endast
ett par lätta skurar ha fallit, fastän det är
långt över den vanliga regntiden, men
gräshopporna visa sig om och om igen, och
hettan är ihållande. Både människor och
djur lida nöd.

Som vanligt har en riklig tribut sänts
till swazikungen Sobusa, som är den
erkände regnmakaren, och utom kontanter
och djur valdes från Lebombobergen en
trevlig flicka att utöka konungens harem
för att om möjligt vinna hans bevågenhet
och skaffa den törstande jorden vatten. De
stackars människorna hänga ännu kvar i
de fäderneärvda bruken, fast de erkänna,
att ingen hjälp därigenom vinnes.

Sakta går även Herrens verk i våra
orter, men det går dock framåt. Särskilt ett
par av våra utstationer ha visat glädjande
livstecken. Vid Lumati hotade
verksamheten en tid att alldeles dö ut, enär flera
troende av förföljelser tvingades att flytta
därifrån, och andra till vår stora sorg
drogo sig tillbaka till det gamla livet igen.
Nu börjar dock skaran åter samlas till
mötena. Några ha lämnat sig åt Gud, och
ordet verkar i mångas hjärtan. En ung
man flyttar nu tillbaka dit och bygger
sitt hem alldeles framme vid
samlingshuset. Han är en av våra frivilliga
medhjälpare och skall, v. G., fira sitt bröllop
nästa vecka. Han skall gifta sig med en
av de troende flickorna från Emangweni.
Därigenom hoppas vi, att Isaya Magagula,
som är bosatt vid en annan utstation och
även haft hand om verksamheten vid
Lumati, skall få god hjälp i arbetet. Den
blivande bruden har någon erfarenhet i
skolarbetet, och vi hoppas och bedja att
Joseph och Olgah skola få bliva till
välsignelse där.

Vid Masibekela syntes arbetet kanske
ännu mera hopplöst, men där har det
varit väckelse under senaste tiden. Flera ha
vunnits för Gud, de flesta barn men även
äldre, ja t. o. m. kraalägare. Låt dessa
nykristna få vara inneslutna i edra
förböner! Evangelisten Paule Mkabela är nu
bosatt där, fast hans arbetsområde även
omfattar Mkoboti utstation. Och hans unga
hustru Lea, även hon en skolflicka från
Emangweni, är till mycket god hjälp i
verksamheten.

Även på andra platser synes en ljusning
i arbetet, och vi tacka Gud därför, på
samma gång vi bedja om större ting.

En tio dagars bibelkurs här i början av
sept. blev av Herren rikt välsignad.
Evangelisterna från de tre Transvaalsstationerna
samlades som vanligt, och utom egna
lärarekrafter hade vi förmånen att få
bistånd av syskonen Wikström från
Alliansmissionen samt br. Fridolv, som just då
kom hit upp för att tillsammans med
Gerhard göra en tur till de olika utstationerna
såväl här hemma som vid Witbank och sätta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free