Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 15 Januari 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.13 TRONS SEGRAR
nom. Han tackar för vänligheten och
skyndar sig sedan för att uträtta Guds
ärenden bland samhällets invånare.
Syster Helga har en stund inför
Gud, då hon beder om välsignelse över
broder Brenchs arbete.
Timmarna gå. Middagstimmen är
inne, men ingen Brench kommer till
middag. Kaffetiden på
eftermiddagen närmar sig. Då börjar det ljuda
allt tydligare i syster Helgas
hjärta: »Du skall ge broder Brench tjugu
kronor, när han kommer.»
»Tjugu kronor, Herre? Du vet,
att jag inte äger mer än några ören
över en krona själv. Hur skall jag
då kunna ge honom tjugu kronor!»
»Du skall få giva honom tjugu
kronor.»
»Ja, Herre, jag vill ge honom dem,
men då måste Du först ge dem åt
mig!»
»Du skall få ge honom dem»,
sade rösten i hennes inre bestämt.
Kaffetiden var inne, men br. Brench
hade ännu inte kommit. Då klockan
var något över halv sex, får syster
Helga en så kraftig maning att gå
till matvaruaffären och köpa ett kilo
strömming, att hon genast går åstad.
Rösten inom henne sade, att Brench
skulle ha detta med hem till sin
hustru.
Så fort hon kommit inom dörren
till matvaruaffären, säger ägarinnan
till henne:
»Det var väl, att du kom nu!»
»Hur så?»
»Jo, jag har hela eftermiddagen
tänt, att du skulle ha tjugufem
kronor innan klockan sex, men jag har
inte kunnat komma i väg med dem.
Nu bad jag Gud så innerligt, att Han
skulle skicka dig hit innan kl. sex,
ty jag hade en så stark känsla av att
du måste ha dem innan dess.»
»Ja, broder Brench är ute i
samhället och delar ut traktater, och Gud
har sagt till mig, att han skall ha
tjugu kronor med sig hem jämte ett
kilo strömming.»
»Ja, det var det jag kunde tänka,
att det var någon annan, som skulle
ha dem, eftersom ett så bestämt
klockslag var angivet.»
Strömmingen vägdes upp och
betaides. Tjugufem kronor togos fram
och överlämnades, under det
givarinnan sade:
»Tack ska du ha, som lydde Gud
och kom, så att jag blev av med min
oro! De fem kronorna bli alltså dina.
Tack ska du ha! Gud välsigne dig!»
»Dig ock!»
Med lätta steg skyndade syster
Helga sig den lilla biten till sitt hem.
Hon hade knappt kommit inom
dörren, förrän Brench inträdde. Han
hade nu inte tid att stanna, förklarade
han. Han ville bara tala om, att han
blivit förhindrad att komma till
middagen, och nu måste han skynda sig
hem. Klockan fattades då ett par
minuter i sex.
Syster Helga går genast efter
strömmingen jämte de tjugu kronorna och
lämnar det åt honom.
»Vill br. Brench ta detta med hem
till sin hustru?»
Om han ville? Han fick inte många
ord över sina läppar, men
ansiktsuttrycket avspeglade hans stora
tacksamhet.
Helga fick sedan veta av Brenchs
hustru, att behoven den dagen voro
särdeles stora. Det fanns knappt en
matbit i huset och inga pengar att
köpa för.
Gud bevisade sig trofast den
gången som så ofta förr. »När nöden
är störst, är hjälpen närmast» —
detta hade de båda makarna fått
erfara.
Må ingen av oss förtvivla i nöden!
Han, som givit löftena, är trofast;
Han skall ock infria dem. Han är
den rätte Fadern för dem som åkalla
Honom och taga sin tillflykt till
Honom. Misströsta icke utan förtrösta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
