- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjunde årgången. 1936 /
76

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. 15 Februari 1936 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.76 TRONS

De yngres avdelning.

Hur Artur Morwell blev frikänd.

Domaren hade nyss ätit sin middag och
skulle nu genomögna en del handlingar,
som, lågo på hans bord.

»Ja, det är alldeles klart, att han är
skyldig», mumlade han för sig själv. »Fastän
det är hans första felsteg, är dock detta
så grovt, att han måste ådömas ett
allvarligt straff.»

Domaren var en samvetsgrann,
rättänkande man, som, såvitt möjligt var, sökte
lägga band på sin känsla, då det gällde
en rättssak. »Känslan får inte vara med
i rätten», brukade han säga.

Den sak, som förelåg, var följande. Den
anklagade Artur Morwell var kassör i en
advokatfirma. Den ende kvarlevande av den
ursprungliga firman hade nyligen dött, och
affären hade övergått till en brorson.
Denne beskyllde nu Artur Morwell för att ha
förskingrat fem tusen kronor i kassan.
Morwell medgav, att han hade lyft pengarna
i banken, men påstod, att det skett på
hans gamle principals order. Denne hade
överlämnat pengarna åt honom.
Olyckligtvis hade det brev, som’ inneslöt
anvisningen på banken, kommit bort, och
brorsonen förklarade underskriften på
anvisningen vara falsk.

»Ja, Artur Morwell», fortsatte domaren
att tala för sig själv, »ni är beskylld för en
svår förbrytelse, och man kan inte tvivla
på beskyllningens riktighet. Och så är det
en sådan nedrig förbrytelse» — — —

Röster i förstugan avbröto hans tal.
Förargad öppnade han dörren för att se, vem
som nu kunde störa honom.

. Men i dörren stod hans vackra tolvåriga
dotter med en liten flicka vid handen.

»Ack, pappa», sade hon, »här är en
liten flicka, som1 vill tala vid dig. Du måste
låta henne komma in».

Innan domaren hann komma med några
invändningar, trippade en liten söt flicka
på fem a sex år in. På armen bar hon en

SEGRAR

liten hund, och under den andra armen
hade hon ett brunt paket.

Domaren gav sin dotter en blick, som
gjorde, att hon; genast försvann. Men den
lilla flickan blev kvar.

»Men vad i all världen vill du här,
barnet mitt?» frågade han nästan misslynt.

Hon svarade inte strax, hon bara såg
på honom med sina stora, vackra ögon.

»Kom och språka med mig då!» fortfor
han. »Har du glömt att tala?» tillade han
i mildare ton. »Vad vill du?»

»Ja’ har Tommy me mej till dej», -sade
hon försiktigt.

Tommy var den lille hunden, som hor»
-bar på armen; den viftade med svansen
och slickade hennes hand.

Domaren blev ovillkorligen vänligt stämd.

»Kom1 hit», sade han, »och säg mig,
vad du vill!»

Hon gick fram till honom.

»Detta är förmodligen Tommy,» sade han
och tog den lille hunden i knäet.

»Ja, å ja’ har osså andra saker me mej
till dej,» sade hon och tog fram paketet,
som innehöll en docka, en Noaks ark, en
gris, en liten pennkniv och ett par
bilderböcker. Allt detta plockade hon upp.

»Det är ju väldigt snällt av dej att ge
mej alla dessa vackra saker», sade han
leende. »Men varför vill du förära mej dem
då?»

»Ja’ — tycker inte de ä roligt å ge
dej dom...», sade hon, och hennes
läppar darrade.

»Men varför ger du mej dom då, när
du inte tycker de ä roligt?»

»Ja’ vill ge dej allt detta å Tommy me,»
— hon såg med en sorgsen blick på
hunden — »om — du lovar mej å vara snäll
mot pappa.»

»Snäll mot pappa? Vad heter du då;,
barn ?»

»Dorotea Morwell.»

Hans blick mörknade, men strax därpå
måste han le.

»Dorotea Morwell — du vill alltså muta
en domare! — Nej, gråt nu inte! Jag vilt
dej inget ont. Gråt inte! Kom hit å visa
mej alla dessa vackra saker! — Gå ned

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free