Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. 15 Februari 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
med dej, ’hund!» Dessa sista ord gällde
Tommy, som måste lämna plats för sin
lilla härskarinna.
»Stackars liten!» sade han och torkade
tårarna från hennes ögon. »Stackars liten!»
Artur Morwell var icke längre en
förbrytare, som lagen skulle döma. Nej, han
var fader till detta lilla vackra barn, som
satt på domarens knä. Och kanske för
första gången i sitt liv kände den stränge
domaren något djupt inne i hjärtat, som
gjorde, att han hade svårt för att
avkunna den stränga domen. Där började röra
sig tankar i hans inre, att det var
förmildrande omständigheter o. s. v.
I detta ögonblick gick dörren upp, och
en lång dam: med ett vänligt utseende
inträdde. Det var domarens hustru.
»Ah,!» ropade domaren, »det är ditt
påhitt, detta, Agnes! Vacl skall barnet göra
här?»
»Du är väl inte ond?»
»Å nej, inte precis», mumlade han, men
vad skall detta tjäna till? Det är grymt
att skicka barnet hit i ett sådant ärende.
Hur har hon kommit hit?»
, »Det är hennes egen idé — verkligen
hennes egen idé. Modern har varit här med
henne. Hon var alldeles förtvivlad,
stackaren, och i ett sådant tillstånd klänger
man sig fast vid ett halmstrå. Hon var så
olycklig, och jag fann tanken så vacker,
att jag inte kunde — nej, jag kunde inte
avslå hennes bön, Mattias.»
»Men kära Agnes,» invände mannen, »du
måtte väl veta, att sådant är omöjligt!»
»Jag vet, vad domstolen säger,» svarade
hon, »men straffet är dock inte bestämt
ännu, och därför hoppades jag, att det
möjligen kunde bli — ■—»
»Du håller mig nog för att vara en
mycket hård och orättfärdig man, Agnes,» sade
han, i det han sträckte ut handen efter
leksakerna.
»Nej, nej,» svarade hon ivrigt.
»Orättfärdig! Alldeles inte. Där finns inte en
mera rättfärdig man i hela världen. Men
rättfärdighet och barmhärtighet kunna gott
förenas. Bliv inte missnöjd, käre Mattias,
SEGRAR ~ 77
men jag tycker så synd om den stackars
frun och hennes lilla flicka.»
Domaren svarade icke. Han böjde sig
ned och såg på de teckningar, som den
lilla flickan räckte honom och som hon
själv hade målat.
»Vad är detta för ett djur då?»
frågade han.
»En ko», svarade Dorotea stolt. »Ser du
inte, att den har horn? Å där ä svansen.
På den andra sidan ä en katt. Ja’ kan
bättre måla kattor än, kor.»
I sin iver att visa honom sina
konstalster tog hon papperet från honom; och
vände därvid baksidan upp.
Först lade han icke vidare märke
därtill, men plötsligt blev han uppmärksam.
»Vad är detta?» utropade han. »Här ha
vi verkligen det brev, sonn Morwell har
försäkrat skulle ha åtföljt anvisningen. —
Detta påstående har förstås snarare
skadat än förbättrat hans ställning, men
sannerligen tror jag icke detta brev är äkta.
Ja, visst är det äkta! Flor här:
’Mini käre Morwell!
Min läkare säger, att jag icke har
så länge till att leva, och han beder mig
därför ordna mina affärer. Jag har
ständigt lärt att sätta mer och mer
värde på Eder och Edert trofasta
arbete, och jag hoppas nu, att Ni vill
mottaga medföljande anvisning som ett
erkännande av troget arbete och ett
bevis på min personliga aktning och
kärlek.
Med de. bästa önskningar för Eder
och Eder familj förbliver jag Er
uppriktige vän
I. Wood.’
Vad säger du 0111 detta? Jag vill strax
skicka det till Morwells sakförare.»
»Å, Mattias, så är han ju ändå till sist
oskyldig!»
»Ja, det ser så ut. Är detta brev äkta
— och det är det — så är han absolut
oskyldig.»
»Skulle du väl kunna misstänka, att det
är falskt?»
»Nej, det kan inte vara möjligt. Då
skulle det ha kommit i rätten för längesen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
