Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1 Mars 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.82 TRONS
mål utan också med andliga. En
stöt framåt behöva vi. Jag behöver det,
och du behöver det. Må kvällens
möte giva oss alla en sådan stöt
framåt!
Lärjungarna, som voro med Jesus
på förklaringsberget, hade sett en hel
del förut, men det de fingo se den
dagen var intet mindre än ett under.
Moses och Elias voro där på berget
hos dem. Moses, denne store Guds
tjänare, som befriade folket från
E-gyptens förnedring och slaveri,
Moses, som ledde folket genom Röda
havet, som med sin stav framkallade
vattnet ur klippan, som upphöjde
kopparormen som livstecken för de
orm-bitna i Israel — Moses var där på
berget.
Och Elias var där. Han, som
ringde folket tillsammans omkring
Herrens altare, han, som samlade folket,
konungen och de hundratals
avguda-prästerna till en avgörande kamp
inför Herrens altare på Karmel — denne
väldige Guds tjänare var där. Vad
skulle icke dessa tre lärjungar ha att
berätta för de andra, när de mötte
dem igen!
Men händelsen fortskrider. Snart
äro Moses och Elias borta. De stora
andliga ledarna från gamla
testamentets tid ses icke mer. Vad är då kvar?
Jesus! Jesus allena.
Jag minns, huru gripen jag var, när
jag första gången besökte D. L.
Moo-dys kyrka i Chicago. Minnet av
denne väldige kämpe, som förde
tusen-den till Kristus, överväldigade mig.
Likaledes greps jag av en mäktig
känsla, då jag stod i den stora
konferensladan på Torp i Sverige. Jag
mindes i synnerhet författaren till sången:
»Ett stilla barnahjärta Man får ej hur
som helst.» Det var den store
gudsmannen Emil Gustafson. Vad hava
icke dylika vänner betytt! Men över
alla vill jag minnas e n, som är större
än alla andra: Jesus.
SEGRAR
Hemma har jag en tavla, en
ganska märklig tavla. Det är icke ett
landskap, icke något porträtt; det är
en tavla, som består av bara namn.
Där läser man namnen Luther, Wesley,
Waldenström, Booth och en hel del
andra. Men alla dessa namn äro
överstrukna. Mitt på tavlan står ett namn
med kraftiga bokstäver. Det namnet
är icke övérstruket. Du vet vilket
namn det är — Jesus.
Broder, syster, är du metodist? Är
du lutheran? Tacka Gud för det du
fått genom de stora ledarne, men stryk
över namnen och sök dig fram till
Jesus!
De andliga upplevelserna, som höra
kristenlivet till — och det gives ingen
verklig kristendom utan upplevelse —
kunna vara stora och betydelsefulla.
Lärjungarna hade en andlig
upplevelse på berget, en upplevelse av stora
dimensioner, och själv har jag också
upplevt något. Jag minns, hur det
var, när jag första gången vågade tro
mina synders förlåtelse. Jag var så
glad, att jag kunnat hoppa högt av
bara glädje. Eller när jag som en
trött och missmodig predikant
upplevde, att Guds Ande fyllde min själ,
eller huru Gud mötte mig en gång
med löfte om nåd för min sjuka kropp
och mina nedbrutna nerver. Det
största av allt är dock icke upplevelserna
utan Jesus själv.
I jämförelse med Jesu storhet och
härlighet blir vårt eget verk så litet
och obetydligt; endast Hans verk blir
stort och härligt.
När den gamle gudsmannen
professor Waldemar Rudin låg för döden,
voro några av hans släktingar och
vänner samlade kring hans
dödsläger. Någon frågade honom, hur han
kände det, när döden var så nära. Han
svarade: »Jag känner mig som den
förlorade sonen, som håller på att
komma hem.» Vad var det Rosenius
sjöng?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
