Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1 Mars 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
~ 85
Trän
Julen 1935 i Hwaijen.
Det blir jul för oss även i Kina,
enligt almanackan. Och är det oss
omöjligt att få det till riktig svensk
jul, försöka vi ändå följa våra svenska
vanor så långt som möjligt. Vi fingo
snö i slutet av november, och emedan
kölden har varit tillräcklig, finnes ännu
något kvar utanför staden. På
mitten av vår gård ligger en stor
myr-stacksfonnig snöhög, där jag passat
på och fägnat sparvarna med lite gula
gryn, i brist på julkärve.
Det var så svenskt i år, att vi t.
o. m. fingo julfrämmande.
Missionärsbarnens lärarinna, Ella Peterson, kom
till oss, och på själva julaftons
morgon fick jag glädjen möta henne vid
bussen. Det var nordisk kyla. Vi
hade gjort julfint och väntade gästen.
Det var ej utan att jag kände lite
julstämning.
Kommen ut på vår smala smutsiga
gata, såg jag i första kröken en idog
man sysselsatt med att putsa till sin
sin gödselhög. Längre fram mötte
jag en av samma sinne, nitisk för
samma värdesak. Med en korg på
armen och en för ändamålet
avpassad liten spade vandrade han med
spanande blick, sökande efter drivkraft
för nästa års skörd. Kan Sverige
uppvisa en enda bonde, som mäter sig
med den här sorten i sparsamhet och
energi?
Jag raskade på, ut genom västra
porten. Utsikten vidgades, och på
de nakna bergen föllo morgonsolens
strålar. Stigen var snöfri, men med
avsikt gick jag ibland bredvid och
fann till min glädje, att snön knarrade
som hemma i Norden. Det var jul.
Trots min varma, vadderade rock
gjorde kölden intrång, den stund jag
väntade. Från staden hördes vemodiga
toner från ett sorgetåg.
Gästen kom, och vi vände hemåt.
På en tom plats, där vägen svänger
inåt stadsporten, låg ett stort kreatur
med sammanbundna fötter. Synen
var nog för att öka min fart. Det var
slakt, och den tillgår så, att djuret
bindes, och utan minsta bedövning
skäres huvudet av. En sådan syn
är mer än marterande för en
djurvän, och min julstämning försvann,
inte undrar jag på att
hednamissio-nären Paulus fick skriva: »Skapelsens
trängtan sträcker sig efter Guds barns
uppenbarelse.» Och: »Hela skapelsen
samfällt suckar och våndas». —
— Ja, hedendom — natt utan morgon!
Fram på e. m. kommo en del
kvinnor, med täcken under armarna, för
att tillbringa natten på stationen. Att
övernatta hemma, kan innebära risk
att utebliva från ottan, då ofta klocka
saknas i hemmet. De kristna
kineserna äro ej litet intresserade av
julen. Juldagen började med otta och
fortsatte ined söndagsskolfest på e. m.
Långt före den utsatta tiden var en
larmande barnskara samlad, alla
ivriga att få plats, då dörrarna öppnades.
Visserligen saknade ,de den svenska,
tillpyntade dräkten, men vad de i hög
grad ägde var ett förväntansfullt, vaket
intresse. Tänk, att få se kyrkan
dekorerad, få se julgranen och de
många ljusen — allt så annorlunda emot
deras mörka, dystra hem, med
av-gudarna, rökelsekaren och den
demoniska atmosfären, som tillbedjan av
avgudarna för med >sig. Här var
ljus, sång och glädje. Endast några
få vuxna fingo vara med, emedan
kyrkan fylldes av bara barn. Intresset
för söndagsskolan växer, och medel
för dess bedrivande tarvas. Med de
fem utposterna var antalet inskrivna
barn vid årsskiftet över sju hundra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
