Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1 Mars 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.88 TRONS
vilka endast era är frälst. En av sönerna
är bosatt på Västra gatan. Han och hans
hustru voro borta, och modern skulle se
efter hemmet. När hora kom dit efter e.
m.-mötet, skulle hon gå ner i källaren efter
potatis. Källaren är belägen ute på
gården. Nergången, som är grävd rätt ner i
jorden, är ungefär sex meter djup med
murade väggar, i vilka det finns hål att
sticka fötterna i. Varken trappa eller
stege, som vi äro vana vid. Emellertid hade
ju fru Ren många gånger gått ner i den
källaren utan missöde. Den här gången
var olyckan framme. Hon hade stigit på
det första fotsteget, och kunde inte finna
det andra. Hon kunde inte heller kliva
upp, och rätt som hon stod där, så föll
hon. Där låg hora nu i mörkret och
kölden. Inte kunde hon stiga upp. Dörrarna
till hemmet hade hon stängt inifrån. Ingen
mer än hora fanns i hemmet. Ingen mer
bodde pä den gården, så det var lönlöst
att ropa. Men hjärteropera hörde Gud och
sände dit en av hennes söner, som
ytterst sällan brukade gå dit. Han knackade
först på den ena dörren och sedan på
den andra. När han inget svar fick,
tänkte han: »Mor må väl inte ha hängt sig».
(Det är nägot som ofta förekommer i Kina.
Och fru Rens familjeförhållanden äro inte
de bästa. Så om hon inte varit frälst, vet
man inte, vad som kunnat ske.)
Emellertid praktiserade han sig över muren och
in på den gård, där källaren är belägen.
När han kommit så långt, fick han höra
moderns jämmerrop och kallade på folk,
som hjälpte honom att få upp henne.
När jag hörde om fru Rens olycka,
tänkte jag: »Må hon inte falla i djävulens
snara och mena, att detta är gudarnas straff!»
Hon var ju raydöpt och svag i tron. Och
det är så vanligt, att hedningarna i
dylika fall säga: »Det fick hon, för att hon
gått in i Jesusförsamlingen». Så mycket mer
glädjande var det därför vid besök i
hemmet att höra henne säga: »Pris ske Gud,
som skickade hit min son och räddade
mitt liv.» Samma vittnesbörd avgav hon
inför de hednakvinnor, som kommo och
hälsade på henne. Ett under var det ju,
SEGRAR
att inget bera blev brutet. Nu kan hon gå
stödd på en käpp. All äran åt Jesus!
Inte få vi se stor frukt av arbetet här
i Tsoyiin, dock är det inte alldeles
lönlöst. En själ är mer värd än hela
världen. Bed för fru Ren, att hon blir
be-ståndande. och att hon må kunna vinna
sin mara jämte söner, sonhustrur och
barnbarn för Gud.
Ett nytt år har börjat med alla dess
förväntningar samt beslut om att bättre tjäna
Herren. Från hjärtat går bönen: »Herre,
förnya detta år dina gärningar i m i 11 liv,
i vår församling, ja i Tsoyuns hela distrikt.»
Ske alltså!
Varmaste fridshälsningar från min make
och mig.
I Kristus förbundna
L e a Öberg.
En hälsning från niissio*
närskonferensen 1936.
Afrikamissionärer, samlade till
konferens i Peitermaritzburg den 8—lö
jan. 1936, beslutade att genom T. S.
sända en hjärtlig hälsning till
missionens vänner i Sverige.
Vi ha varit samlade för att dryfta
missionsfrågor och arbetsmetoder.
Men vi ha också fått tillfälle att
samlas omkring livets ord.
Det var både rannsakande och
givande att lyssna till ordet om huru
Jesus kom till sina lärjungar och
hälsade dem med sin frid och gav dem
det stora uppdraget att föra fram
evangelium. Joh. 20:19 f. Då
Jesus får.fylla oss med sin frid och
sin Ande, kunna vi verka Hans verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
