- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjunde årgången. 1936 /
90

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1 Mars 1936 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.90 TRONS

»Vadhelst Han säger eder, det gören» även
under detta år. Min hustru förenar sig
med mig i varma hälsningar till eder alla.
Broderligen

C. E. Lundin.

Från KornatL

Ännu en gång ha vi fått fira jul
tillsammans med de svarta vid Komati och
ut-stationerna. December kallas julmånad, och
hos oss har den ock alltifrån början
karaktär därav. Redan den 8 samlades vi vid
Mkoboti och kunde bereda glädje åt
barnen från tre utstationer samt efter
mötenas slut även en måltid för hungriga
troende och hedningar.

Den svåra torkan har fortsatt hela
försommaren, och i stället för växande gröda
trampas ännu åkrarna av svältande och
törstiga kreatur; och människorna, som med
nöd få köpa majs för sina yttersta
livsbehov, kunna på sina ställen knappast finna
vatten att koka gröten i. Därför ha vi
försökt göra julmåltiden så stor fast så
tarvlig som möjligt — just bara simpel
majsgröt, som dock för de hungriga är
fest. Tack vare våra vänner i Östergötland
och Småland blev det även i år möjligt att
giva söndagsskolbarnen en brödbit och te
utom de högst välkomna belöningarna: för
de flitigaste en klädespersedel och för de
mindre trogna en småsak. Efter Mkoboti
kom turen till Mashapizane, även där för
trenne söndagsskolor. Vidare i raden följde
Mtunzini-Lumati, Emtongwaneni-Jelusa samt
Emangweni. Julhelgen fingo vi dock fira
genom att deltaga i de sköna mötena vid
Umgwenya, och vårt stormöte vid
Komati blev den 28—29 dec., då syskonen
Tho-rells i sin tur kommo oss till hjälp; och
den sista festen på hemfältet hölls vid
Masibekela nyårsafton.

Gud har särskilt välsignat de olika
mötena, och med glädje finna vi, att
evan-gelisternas förkunnelse blivit mera
givande och att deras ansvarskänsla även har
ökats. De ha villigt svettats vid de stora

SEGRAR

matgrytorna och sdrjt för den arbetsamma!
serveringen och kanske just därför med
så mycket större glädje under mötena
framburit sina vittnesbörd. -

En liten skara kunde döpas även i år,,
fastän flertalet dopkandidater ännu få
vänta, tills det hunnit bliva känt, att liv och
vandel överensstämma med bekännelsen, och:
de även hinna få undervisning, så att de
fatta och förstå, vad kristendom innebär.

En särskilt gripande stund höllo vi ute
under ett träd vid hövdingen Myomos
gård i samband med mötet vid Emangweni,.
då vi på hövdingens och männens begäran
samlades en tidig morgonstund för att
bedja Gud om regn. De hade uttömt alla sina
egna hjälpmedel, sänt en rik tribut till’
Swazikungen, lejt andra regnmakare och
hållit sina egna regnprocessioner, då de
först och främst samlat ihop alla
tänkbara trollting, som deras förmenta fiender
lagt ut i skogen för att »nagla» himlen,,
sedan jagat upp en antilop till offer, v il.’.en
slaktats och ätits vid floden, vari de
sedan under högsta härrop kastat sig för
att dränka de samlade trolltygen. Efter
deras fåfänga strävan ville de nu vända sig
till Gud i sin nöd, och vi gingo deras
önskan tillmötes, fast det ej ännu var ert
hjärtats omvändelse. Samtidigt hade de
tyvärr en ny insamling till Sobusa
(Swazikungen) i görningen, ty en del av
männen vågade ej släppa sig helt åt
Guds-hjälp. Deras bön blev dock hörd. Regn
— om än sparsamt — har fallit just på
deras område, och åkrarna grönska, under
det att andra sträckor iigga alldeles
förbrända och stora trakter hålla på att sakta
förvandlas till öken.

I norra Transvaal och Rhodesia är
tillståndet ännu värre. Djuren dö i tusental,
och i vårt grannland Portugisiska Ostafrika
har även en del människor dukat under
av svält.

Julmötena ha dock haft en underton av
vemod inför vår förestående hemresa.
Avsked äro ömsesidigt smärtsamma, men vi
tacka Gud för Hans nåd mot oss alla
under den gångna arbetsperioden och för
vad som dock har vunnits för Hans rike.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free