- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjunde årgången. 1936 /
98

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1 Mars 1936 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.98

TRONS SEGRAR

fyllt av en gripen skara. Denna
högtid blev en åminnelsehögtid för ej
mindre än tre hemgångna. Förutom
broder Almgren fingo två andra syskon
hembud samma vecka, nämligen vår
syster fru Anna Björk samt en äldre
broder. Jorden blir fattigare men
himlen rikare för själar, som bärgas
hem. Herren göre oss alla trogna,
till dess Han kommer!

J. E. Kaminsky.

Vårt vilohem.

Hemmet Granbacken, Vrigstad, har en
särskilt underbar klang för — jag kan
väl våga säga — alla, som längre eller
kortare tid vistats där och sökt vila för
kropp och själ. Själv känner jag det så
efter att, fastän från och till, ha vistats
här ganska länge. Jag vet mig ej ha hört
en enda klagoton eller ett uttryck av
missbelåtenhet under denna tid. Alla synas och
höras glada och nöjda. Många har jag
hört uttrycka både förvåning och glädje
över den fridens och enhetens ande, som
råder, som sammanbinder alla och gör oss
till medlemmar i en lycklig familj. Och
om plikten kallar en härifrån, så längtar
man — hem igen.

Den senaste julen har varit härlig både
inom- och utomhus. Gud klädde naturen i
en underbar jul- och vinterskrud. Det var
32 år, sedan jag sett en nordisk vinter
eller firat en svensk jul i norden. Jag hörde
flera, som aldrig sett andra än nordiska
vintrar, säga, att detta var den härligaste
jul de kunde minnas. — Inomhus var det
fullt av glada ansikten, vart man såg. Det
gjorde mig ont om de tjugusex gäster,
som, enligt vad föreståndarinnan
meddelade, hade skrivit men måst nekas plats,
i brist på utrymme.

Alla, icke minst hemmets personal, voro
glada, strålande och julstämda, likt de
levande tända ljusen. Dekorationen inomhus
var enkel, artistisk och inbjudande,
förfärdigad av hemmets villiga händer, gäster-

nas såväl som personalens. Planen hade
—■ det lyckades jag lista ut — uttänkts
i föreståndarinnans hjärna under nätternas
tysta timmar.

Och här samlades vi från skilda
landskap med skilda dialekter. »Konungariket»
Skåne var väl representerat; det hördes på
skorrandet. För mig var det
hemlandstoner ... De övriga dialekterna
fullständiga-de harmonien. Även vad musiken
beträffar, fanns intet övrigt att önska. Bäst av
allt var, att de andliga dialekterna
kompletterade varandra så utmärkt väl. Inga
missljud eller i öronen skärande toner,
fastän vi nog representerade skilda läger. Men
därför att vi voro »nya skapelser i Kristus
Jesus», så betydde »omskärelse eller
förhud intet». Alla voro vi ett i Kristus Jesus.

Olika professioner och åldrar voro ock
representerade. De flesta voro okända för
varandra, tills de möttes på Granbacken.
Där behövdes inga vidlyftiga
presentationer eller ceremonier för att bli bekanta.
Vi läste, sjöngo och bådo, de unga med
de gamla, och njöto av det så rikligt
och smakfullt dukade stora bordet i
matsalen, där lutfisken och julgröten inte
saknades.

En himmelsk atmosfär förnams, och Guds
välbehag vilade över oss, det vågar jag
skriva utan fruktan att bli motsagd av
någon av dem jag lärde känna under
denna minnesrika julhelg.

Gud välsigne eder alla! Förbliven i
Guds kärlek!

En mycket god och för det andliga
livet fördjupande bibelvecka hölls även på
Granbacken i samband med julhelgen och
leddes av pastor O. L. Björk från Örebro.
Själv hade jag ej förmånen att vara med,
men de gäster, som voro kvar vid min
återkomst, betygade alla- med en mun, att
det hade varit en dvrbar vecka. Flera sade,
att de gjort nya och rika fynd i ordets
bottenlösa guldgruva. Själv räknar jag det
som en stor förmån att få hälsa på och
lära känna den käre gudsmannen Björk,
som jag läst och hört åtskilligt om.
Åtskilligt, som flutit från hans penna, har
jag även läst. Hans resebrev i Missions-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free