Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
123
Uppståndelse.
Av biskop Joh:s Getzsche.
Det finns stora olikheter mellan
människor, men fråga är, om det finns
något som skapar större olikhet än
spörsmålet, huruvida Jesus är
uppstånden eller icke.
Somliga förneka Jesu uppståndelse,
i det de påstå att allt som rör
Jesus är en myt, så ock Hans
uppståndelse. Andra mena, att Jesus nog
levat, men att det vore ett misstag
att tro, att Han uppstått, ty något
sådant sker icke. Den, som är död,
är död.
Men vi, som vilja följa Jesus såsom
vår Herre, vi tro, att Han uppstått.
Och varför tro vi det?
Vi se ju så mycket som dör och
och uppstår. Hela sommaren ligga
alla mina krokuslökar nere i jorden,
dolda under mullen, så att
människorna kunna trampa på dem, utan att
ana att de finnas där, men vid
påskens tid ha de uppstått och stå
där i långa rader så vackra vid
kanten av trädgårdsgången. På samma
sätt uppstår hela naturen år efter år
till nytt liv. Vi se uppståndelsen
inför våra ögon.
De bästa människor jag känner till,
ha trott på uppståndelsen.
Apostlarna ha vittnat om att de sett den
upp-ståndne Jesus. Kvinnorna sågo
honom. För sina lärjungar har Han
visat sig efter sin uppståndelse, så
att vid ett tillfälle mer än 500 sågo
Honom.
Mina föräldrar gingo båda bort i
denna förvissning. En hel rad av mina
bästa vänner ha skilts hädan efter
att ha trott på att Jesus är
uppstånden och att vi skola uppstå. Jag
befinner mig således i gott sällskap,
då jag tror på de dödas uppståndelse,
varemot jag skulle känna mig som
pä ett andligt fattighus, om jag skulle
dela tro med dem som mena, att det
icke finnes någon uppståndelse.
Utan tro på uppståndelsen skulle
hela livet te sig meningslöst för mig.
Jag skulle känna mig som en
skeppsbruten på villande hav.
Men jag tror, att Jesus är
uppstånden. Och det är ingen jag har så
lätt att tro det om som om Honom,
ty han hade ingen synd, och Han
gav sitt liv för mig. Detta skänker
sammanhang och mening åt mitt liv
och åt hela tillvaron. Det är något
i mitt innersta, som säger mig, att
förkunnelsen om att Jesus uppstått
och nu lever icke allenast är sann,
utan den väsentliga sanningen för oss
människor.
Då jag sätter mig in i det som
uppståndelsetron innebär, finner jag ro
för min själ, och ju längre jag lever,
desto vissare blir det för mig, att jag
genom den vinner ökad glädje i hjärtat.
Och då jag bevittnar, att den ene
efter den andre av dem jag känner
frimodigt går döden till mötes,
emedan de tro på den uppståndne
Frälsaren, och att denna tro skänker tröst
åt de kvarlevande, starkes ytterligare
min övertygelse att denna tro är
välgrundad. Och om jag blickar ut över
människolivet, ser jag, att
uppståndelsetron bringar människorna
välsignelse: den gör dem gladare och bättre;
den är som en ström, som befruktar
det land, som den genomflyter.
Så sjunger jag då i påskens tid
med Guds församling lovsången om
Jesu Kristi uppståndelse och önskar
alla andra att få del av samma
rikedom, ty däri är en större rikedom
än någon av dem kan ana, som icke
äro delaktiga därav.
»Lovad vare vår Herres Jesu Kristi
Gud och Fader, som efter sin stora
barmhärtighet har genom Jesu Kristi
uppståndelse från de döda fött oss
på nytt till ett levande hopp.» (1 Petr.
1:3.)
K. F. U. M. (Ur »Lsegmandsbladeb>.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
