Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
125
ren». Isebels ande rör sig ännu bland
oss. Mitt hjärta blöder, när jag
tänker på all girighet och penningkärlek,
som förefinnes. Ananias och Safira
samt Judas Iskariot stå såsom
varnande exempel.
Job var mycket rik. Han ägde
11,500 får, kameler och åsnor samt
7 söner och 3 döttrar, och när Herren
tillät, att allt blev honom fråntaget,
sade han så ödmjukt: »Herren gav
och Herren tog, välsignat vare
Herrens namn!»
Hur skulle du och jag säga, om
det drabbade oss? Kanske har du
redan fått erfara något därav, kära
Guds barn. Du har fått din del av
sorg och vedermöda här nere, du har
gråtit och bedit. Glöm ej att: »Gud
själv skall avtorka alla tårar från
deras ögon, och döden skall icke vara
mer, icke heller sorg, icke heller rop,
icke heller värk varder mer, ty det
det första har gått till ända».
Du är Herrens, jag är Herrens, vi
äro Herrens. »Evad vi leva eller dö,
höra vi Herren till». Han vill. Och
må Han ock få säga om oss:
»DET ÄR MITT — DE ÄRO
MINA.»
Th. E.
Tankar inför Ordet.
Jag har funnit, att Anden icke
första gången föll i Jerusalem utan i
Sinais öken (4 Mos. 11:24—26),
omkring fyrtio år innan man gick in i
Kanaan. Jag har vidare funnit, att
profetians gåva är den första andegåva,
som nämnes i samband med att
Anden föll första gången (4 Mos. 11:29).
Både Mose och Paulus (1 Kor. 14:1)
äro helt överens om värdet av
profetians gåva. Och jag har tänkt: hade
man icke trots allt ändå tillgång, om
icke till mera, så i varje fall till
samma mått av Andens gåvor i gamla
förbundet som i nya? Gjorde icke
Mose och Aron under och tecken i
Egypten i samme Andes kraft? Blev
icke en död uppväckt under denna
hushållning (2 Kon. 13:21), och
gjorde icke Elia himmelsfärd? Gjorde
icke Gideon väldiga gärningar? Och
var icke också Saul bland profeterna?
Avund mot dessa heliga är icke långt
borta, om man icke besinnar, att de
likväl aldrig blevo beklädda med den kraft,
som kunde förhärliga den korsfäste,
döde och uppståndne Frälsaren,
löftesmannen för det på bättre löften
grundade bättre förbundet.
Jag fann i D. U. T. följande lilla
bit av F. B. Meyer: »När en människa
är uppfylld av den Helige Ande, talar
hon icke mycket om Anden utan om
Kristus — därför att Andens hela
uppgift är att förhärliga Kristus,
De som tala om Anden, som om
Han vore deras Herre, göra sig
skyldiga till ett stort misstag. Anden
förhärligar nämligen icke sig själv. Han
uppenbarar Jesus, och därför talar
den människa, som är uppfylld av
Anden, mest om Jesus som om en
levande, personlig frälsare.»
Ja, just så. Däri måste den
väsentliga skillnaden ligga mellan
erfarenheten vid Sinai och i Jerusalem,
mellan innehållet av upplevelser av
Andens ofta omtalade flöden i gångna
tidsåldrar o ch innevarande.
»Men när Han kommer, som är
sanningens Ande ... skall Han
förhärliga mig.»
C hr. Jd.
En god kur för ett dystert ansikte
är solsken på insidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
