Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
TRONS SEGRAR
Vår oavlåtliga kamp.
»Vi sågo där ock jättarna.» 4
Mos. 13:34.
Ja, de sågo jättarna; men Kaleb
och Josua sågo Gud! De som tvivla
säga: »Vi kunna icke draga upp mot
detta folk, ty de äro oss för starka.»
De som tro säga: »Låt oss ändå draga
dit upp och intaga det, ty förvisso
skola vi bliva det övermäktiga.»
Jättarna äro våra stora svårigheter
— och dessa jättar träffa vi överallt.
Vi ha dem i familjen, i våra
församlingar, i vårt borgerliga liv och —
i våra egna hjärtan. Och vi måste
ö-vervinna dem, eljest komma de att
förtära oss, såsom dessa män i det gamla
förbundet sade om Kanaans invånare.
Trons män sade: »Vårt bröd äro de».
(Nya övers.: »De skola bliva såsom en
munsbit för oss.») D. v. s. vi skola
tillintetgöra dem, såsom man förtär en
bit bröd. Skola vi icke bli starkare
genom att besegra dem, än om det
icke hade funnits några jättar att
ö-vervinna?
Saken är, att om vi icke ha den
segrande tron, skola vi bli förtärda av
alla dessa jättar på vår väg. Må vi
äga samma trons ande, som dessa trons
män hade! Må vi se Gud, så skall Han
taga sig av våra svårigheter!
Det är på lydnadens väg vi möta
jättarna. Det var när Israel gick fram
på Guds befallning, som jättarna
visade sig. När de gingo tillbaka till
öknen, funno de inga.
En allmän uppfattning är, att Guds
makt i vårt liv skall lyfta oss upp
ö-ver alla prov och konflikter. Det
verkliga förhållandet är, att Guds makt
alltid för oss in i strid och konflikter.
Man skulle velat tro, att Paulus på sin
stora missionsresa till Rom hade blivit
buren både över storm och prövningar
och fiender. Men vi se raka motsatsen:
det blev en lång, hård kamp mot de
förföljande judarna, mot de vilda
elementen, mot alla jordens och helvetets
makter. Och till sist blev han, som
det synes, räddad i elfte timmen; han
måste på ett vrakstycke simma i land
på ön Malta och undgick med knapp
nöd en våt grav.
Liknar det en allsmäktig Gud? Ja,
det är just vad det gör. Och så
berättar Paulus för oss, att då han
hade valt Jesus Kristus till sitt liv,
be-gynte strax en hård strid, en strid,
som aldrig tog slut, en oavlåtlig kamp,
men en kamp, i vilken han alltid hade
seger genom Jesus Kristus.
Han beskriver detta på ett ganska
belysande språk: »På allt sätt trängda
men icke undertryckta, rådvilla men
icke rådlösa, förföljda men icke
övergivna, nederslagna men icke
förlorade; vi föra alltid omkring Jesu död i
vår kropp, på det att ock Jesu liv må
i vår kropp varda uppenbart.» Vilken
oupphörlig, hård kamp! Och vilken
härlig seger! Det är omöjligt att på
vårt språk finna uttryck för
originalspråkets starka ord om denna kamp.
Orsaken till att så många lida
nederlag i sin strid är, att de vänta
segern utan kamp, och när konflikten
kommer och slaget pågår, bliva de
missmodiga och överlämna sig. Gud
har intet av värde, som är lättköpt.
Det finns inga billiga varor på den
gudomliga marknaden. Vår frälsning
kostade Gud allt det Han hade att giva;
och allt, som är värt att äga, kostar
något. De bittra erfarenheterna i vårt
kristenliv äro trons skola och skapa
trons karaktär. Och skola vi känna det
gudomliga livets kraft i våra jordiska
kroppar, så måste det bli genom en
kampens process, som med skäl kan
kallas det nya livets födslosmärtor.
(»Streams in the Dessert».)
De G. St.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
