Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
TRONS SEGRAR
Från läsekretsen.
Vad lider tiden?
Vad stundarI
Det är med tanke på tiden med dess
allvar samt med en blick på människorna
omkring mig i den lilla vrå av världen, där
jag liar mitt bo, som jag anfört denna
fråga.
Understundom ställes jag inför
problemet: Huru få människorna till verklig
eftertanke inför tidens allvar, vad vi gå till
mötes och deras arma själars frälsning?
Människorna äro bundna med hårda band
och fångna i egna teorier. De förtrösta på
sina goda gärningar och på kyrkan såsom
frälsningsmedlet.
Det finnes dock en liten skara »frälsta
barn», tillhörande olika samfund, som
försökt att föra dem fram till en frigörande
Kristus-kunskap.
I det lilla missionshuset, tillhörande ett
visst samfund i en annan del av bygden,
liar det fria evangeliet förkunnats,
brinnande böner ha uppsänts till levande Gud,
och sångens toner ha klingat ur frigjorda
hjärtan, som Gud har rört. De äro glada
åt att med vittnesbörd och sång få vittna
om Jesus. — Men trots lyssnande,
längtande människoskaror och Guds Andes
närvaro, finnas i »samfundet» bröder och
systrar, som ej kunna tåla någon verksamhet
utom samfundets gränser. Och i sina
hjärtans hårdhet »draga de åt» och stänga
för alla Herrens små vittnen, som vilja
gå ut med ett helt och fullt evangelium.
När jag ställes inför denna verklighet
samt tidens allvar, människornas nöd och
deras ofrälsta själar, kan jag ej annat än
ropa ut till eder, bröder och systrar inom
samfunden i dag, som handla så ovisligt
och ej kunna se Guds verk annat än inom
edert eget samfund: Tänk på tidens allvar!
Tänk på vad som snart stundar! Bära vi
ej ansvar för dessa själars frälsning? Böra
vi då ej låta allt det egna ramla och med
det alla samfundsskrankor, för att Guds
o.rd må bli det enda ledande och
Kris-tus-kärleken den enda rådande? -Gud
är mäktig att allt förvandla. I Honom
hava vi seger! Halleluja!
En av Herrens små.
Följ din order!
D:r Robert P. Wilder berättar:
På mina resor i Indien kom jag
en dag till en plats i närheten av
Poona. Då jag på lördagskvällen kom
in i hotellets matsal, fick jag plats
vid samma bord som en marinofficer,
en infanterimajor och hans fru samt
en sergeantmajor och hans fru. Vid
början av samtalet sade
marinofficeren: »Varför stannar de här
missionärerna inte hemma och sköter sina
egna angelägenheter? Där kunde de
få så många omvända de ville för en
rupie per styck.»
Det var på den tiden, när de
arme-niska massakrerna ägde rum, och det
började ryktas om att den brittiska
flottan måhända skulle beordras till
Konstatinopel. Jag vände mig därför
mot marinofficeren och sade:
»Antag, att ni fick order att styra
edra krigsskepp mot Konstantinopel,
och jag sade till eder: ’Varför
stannar ni inte här och sköter edra egna
saker? Det är meningslöst att sända
edra fartyg till Bosporen’.»
Mannens ögon sköto blixtar, då
han svarade:
»Om vi får order att segla, så måste
vi segla, om så vart enda fartyg
sän-kes och var enda sjöman omkommer.»
Jag svarade honom:
»Alldeles riktigt. Men jag har
marschorder från min gudomliga
regering att förkunna evangelium för
hela skapelsen, och det viktigaste för
mig är, om jag i lydnad handlar
efter min Herres sista befallning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
