Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
TRONS SEGRAR
stod han utan förtroende och därför utan
arbete och bröd för sig och de sina. Ocli
nu — nu var han åter stadd på brottets
väg. Han var ju »så gott som tvungen»,
menade han; nöden var så ytterligt stor
och tillfället så gynnsamt. Den nykomne
prästen hade samma dag för kyrkans och
skolans räkning uppburit penningar, och
dessa förvarades, det visste Mats, i en
chif-fonier i sängkammaren, just i samma
chif-fonier, vars lås Mats -— som även var
något låssmed — för några dagar sedan
blivit tillkallad att dyrka upp, enär
klaffen gått i baklås. Och den passande
dyr-ken hade förblivit liggande i Mats’
västficka. Var det ej rentav en vink från —
— ja, varifrån? Mats ryste vid att tänka
meningen till slut.
Ännu en tvekan. Men nej! I kväll måste
det ske. Tidigt följande morgon skulle ju
pastorn resa in till staden för att sätta
pengarna i banken. I kväll var han jämte
sin fru borta på ett bröllop i en avlägsen
del av församlingen och kunde ej väntas
hem förrän mycket sent. Mats hade gjort
sig väl underrättad.
Men — — att bryta sig in hos pastorn,
den ende, som visat honom förtroende och
vänlighet? Å nej, pengarna voro inte
pastorns, de tillhörde kommunen, just detta
samhälle, soin vänt honom ryggen, då
nöden var som störst. -— Skolorna? Vad
tjänade väl all lärdom till, om barnen inte
ens hade bröd till sitt uppehälle eller
kläder att skyla sig med?
Tyst! Det prasslade i buskarna!
Mats darrade, som om han redan varit
gripen på bar gärning. Ä, det var ju
ingenting annat än en uppskrämd
nattfågel. — Var det ett elakt förebud? Det
vore förfärligt att bli upptäckt och ännu
en gång straffad ...
Huru? — Sikulle Mats — Starke-Mats,
såsom han i sin ungdom blivit kallad —
låta skrämma sig av en uggla? — Nej, nej,
modigt till verket! Denna gång skulle det
lyckas. Mats var ju väl förtrogen med
varje vinkel och vrå i prästgården sedan
den tid, då han biträdde med
reparationerna därstädes. Ingen visste om »företaget».
Sist hade kamraten förrått honom, men nu
visste ingen, ingen .om, vad som skulle
ske, ej ens Marit, hustrun.
Qch pengarna skulle han gömma så väl;
inte hemma — det ginge inte an — utan
invid en takbjälke i den tomma ladan nere
vid vägen. Och så måste han vara
försiktig vid pengarnas användande: endast
öre för öre finge de utgivas, och för
övrigt skulle han för att undgå misstankar
tigga, låna och jämra sig som förut.
Under sådana tankar hade Mats
hunnit målet för sin vandring. I prästgården
var mörkt överallt utom i kökskammaren.
Mats smög sig * tyst fram till det svagt
upplysta fönstret. Kommen helt nära,
hörde han tydligt tjänstflickornas skratt och
glada röster. Gardinen var ej fullt
nerfälld, och genom springan såg han ett
svängande spinnrockshjul samt skuggan av
någon som sysslande gick av och an i
rummet. Så blickade han upp till
sängkammarfönstret i övre våningen. Där var, som
sagt, mörkt; allt således efter Mats’
önskan. Tydligen fauns ingen där uppe, och
tjänstfolket var sysselsatt här nere.
Enligt sin förut övertänkta plan smög sig
nu Mats tyst in genom den ännu ej
stängda förstuporten, tog av sig sina tunga
skodon, tassade ljudlöst uppför trappan och
öppnade dörren till sängkammaren. Här
stannade han för att lyssna, men då
intet ljud hördes, framtog han och tände
varligt en sticka, som han lyste sig med för
att inte stöta emot någon stol eller annan
möbel. S-;i blåste stickan ut, och
ögonblicket därefter var Mats dold bakom
alko-vens tunga draperi. Här skulle han nu
hålla sig gömd, tills tjänstefolket gått till
vila, och sedan ...
Med ett grepp i västfickan förvissade han
sig om att dyrken låg på sin plats. Håns
hjärta klappade nästan hörbart, och dock
hade hittills allt gått »efter beräkning».
Efter vad han nyss sett i tändstickans sken,
tycktes sovrummet redan vara
iordningställt till natten. Så mycket bättre. Ingen
skulle då komma hit upp. Det gällde nu
blott att ha tålamod.
Så tänkte den självgjorde tången, un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
