- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjunde årgången. 1936 /
164

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1 Maj 1936 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IS 4

TRONS SEGRAR 204.

Brev från Fritz Sverker.

Då jag tidigt en morgon, innan det
blivit ljust, sticker ut näsan, får jag se, att
det är fullt med snö på marken. Och vi,
som skulle till >en utstation i dag! I den tron
att det skall bli resa utav går jag ut till
förråden och1 tar fram ett stycke fruset
fårkött och dito fläsk samt bröd, smör, kaffe,
socker, en stekpanna och en kaffepanna
m. m. Vid matbordet göres en liten
överläggning. »Närvarande voro»: K.
Gustavsson, som haft en veckas bibelstudier här i
Yuyii och skall samma väg som vi, då han
nu reser hem; J. Öberg, som för länge
sedan lovat medverka vid möten i Pinglu,
vår utstation; Bror Josefsson, som skall
bli vår organist på mötena; samt
undertecknad, som står ansvarig för förråden.
Beslut: resa.

Således bär det i väg med »åsnemobilen»,
som en missionär skrev. Det är riktigt
vackert att se, hur snön faller, men i längden
blir det ganska besvärligt och långtråkigt
att skaka på en kärra. Om man kunde
få komma ut på slädparti i stället! Men
det går inte i detta land. Som väl är, ha
vi ingen lång dagsresa framför oss,
endast omkr. 3 sv. mil. På e. m. äro vi
framme vid en av våra utposter. Sedan
vi fått litet i våra tomma magar, gå vi
ut till det lilla kapellet och predika Ordet
för skaran, som samlats.

Tidigt gå vi i bädd. Det är kallt i
rummet, men »kangen» är varm, så då vi
dragit pälsarna över oss, går det an att
sova, om det också är litet hårt. Då det
dagas nästa dag, stiga vi upp och göra
oss redo för att fortsätta resan uppåt
bergen. Det är bistert kallt ute, men vackert.
Det grå landskapet har blivit klätt i en
skinande vit dräkt. Också i dag komma vi
fram ganska tidigt på e. m. Men, buuhh,

vad det är kallt i rummet, där vi skola
vara! Det här nyss blivit tänt där, och
kolen äro dåliga, så det vill inte bli
någon fart i den lilla kaminen och ej
heller i eldstaden till »kangen». Pälsarna få
sitta på, och medan vi vänta på värmen,
ta vi oss en kaffetår ur en termos. Vi hinna
också ha ett möte i det lilla kapellet,
innan det blir så varmt, att vi våga ta av
oss ytterkläderna. Hade vi varit i Sverige
och vittnat, torde en del ha tagit anstöt
för att vi stego fram med pälsarna och
våra grova skor på oss, då vi vittnade. En
rätt underlig syn var det säkert, men i
detta land går allting. Öberg i en kort
ka-melskinnspäls och pjäxor, Gustavsson i
långa filtstövlar, som räcka över knäna,
och en lång respäls, och själv kliver jag på
i höga motorkängor, som skylas av
får-skinnspälsen, vilken räcker till fotknölarna.
Josefsson får ljud i sin konsertina, fast
även han är påpälsad, så det är svårt att
röra sig fritt.

Här i Pinglu stannade Öberg, Josefsson
och jag i tre dagar. Mötena voro rätt goda,
och mycket folk hade samlats. Nu beror
det förstås på vad man menar med
»mycket folk». Efter lokalens storlek var det
mycket, men efter stadens storlek var det
få. Det finns väl sittplatser för 30 å 40
personer. De äro alla upptagna, jämte en
del ståplatser emellanåt. Staden räknar vät.
ett eller flera tusen invånare, och därav
få vi, de enda som ha religiös verksamhet
i staden, ett femtiotal vid varje möte. Från
den sidan sett, .är det väldigt få som
komma. Men vi äro mer än belåtna; det kom
mer folk, än vad vi från början beräknat
på denna hårda plats.

Mötena äro livliga. Då vi börja, äro vä!
ett tiotal samlade. Bror spelar konsertina,
Öberg slår trumma, och jag skallrar på
med en tamburin. Evangelisten drar på
sitt tvåradiga dragspel, som ibland
stämmer, ibland inte. Av väsendet bli en del
kineser på gatan intresserade och komma
in för att se, vad som är å färde. Någon
av oss stiger upp och vittnar. Medan vi
vrt-aia som bäst, strömmar en tredjedel
av-folket ut för att se på ett teatersällskap,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free