Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1 Maj 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS 4
TRONS SEGRAR 210.
vår brist men också komma i förbindelse
med Honom, som har kommit, för att vi
skola hava liv och hava övernog. Pris ske
Gud!
Mötena rönte god tillslutning. Ett
10-fai evangelister voro med nästan hela
tiden ’samt flera, som gjorde tillfälliga
besök. För de lekamliga behoven hade
församlingen ordnat utmärkt med gemensam
spisning i lilla salen.
Må Guds välsignelse i fortsättningen vila
över alla kamraterna, som voro med, samt
Befania-församlingen 1
J- E-g.
Från Djursdala.
»O, vilket djup av rikedom och
vishet och kunskap hos Gud! Huru
outgrundliga äro icke Hans domar, och
huru outrannsakliga Hans vägar!»
Rom. 11:33.
»Flan är uppstånden!» — så ljuder
budskapet, kraftigt och hänryckande, i det lilla
missionshuset i Djursdala. Det är den
åldrige, grånade broder Rosander från
Linköping, som i pingstens ande och kraft
frambär det glada och segerrika påskevangeliet.
Vårt första möte i högtiden hade vi på
lördagskvällen. Vår broder stannade dä
särskilt inför tanken: »Förvisso är denne Guds
&on.» Det blev en allvarlig stund inför den
lidande, törnkrönte Smärtornas man. Huru
härligt är det inte för den frälsta själen
att gång på gång få stanna inför den
outgrundliga gudakärlek, som strömmar oss
till mötes i KRISTI FÖRSONING! »Ja, Han
var sargad för våra överträdelsers skull
och slagen för våra missgärningars skull,
näpsten var lagd på Hono m för att v i
skulle få frid, och genom Hans sår bliva
v i helade.»
Så grydde påskdagen, en riktig vinterdag
med djup snö, som oupphörligt ökade. Det
var inte lätt för folk ait komma till våra
inöten, därför blevo också de första
sammankomsterna fåtaligt besökta, men
allteftersom vädret blev bättre, ökades
också deltagarnas antal.
Först hölls söndagsskola. Den annars rätt
stora barnskaran hade i dag krympt
samman till blott några få, men säkerligen
skola de små hela sitt liv minnas den käre
gamle farbror Rosander, som så innerligt
och manande talade om Jesus som
frälsaren och förlossaren.
Nu var tiden inne för förmiddagsmötet.
Denna gång fingo vi lyssna till
»händelseförloppet vid Kristi’uppståndelse». Den
Helige Ande var underbart nära och gav vår
broder nåd att på ett levande sätt tolka
Kristi uppståndelse. O, huru stort, att trots
den romerska vakten, den stora stenen, det
kungliga sigillet Guds Son, vår Frälsare,
levande träder fram, och budskapet att
Jesus lever frambäres av himmelska rösterL
Nästa möte var utlyst till kl. 3 e. m. och
skulle hållas på en plats som heter
Sol-hult, sju kilometer från Dj. Men hur skulle
vi komma dit? Dålig väg och djup snö!.
Det var inte annat än att försöka med en
bil, och genom Guds nåd och med en
säker förare anlände vi glada och lyckliga.
Några hade samlats för att lyssna till det
segerrika budskapet. Gud välsigne sitt ord,
och må Han giva seger även på denna plats,
som är att likna vid en försummad åkerteg T
Sä var det dagens sista möte, som tog
sin början kl. 8. Nu hade det samlats mera
folk, och ännu en talare hade anlänt,
nämligen broder Oskar Karlsson från Hällinge.
Vi fingo då först lyssna till nyss nämnde
broder, som med kraft och smörjelse
talade över orden: »Jag vill lära känna
Jesus». Sedan sångarna sjungit en sång,
talade broder Rosander en stund, ja, i
sanning, det var en härlig påskdag vi fingo
uppleva. Gud vare lov!
Annandagen hade vi två möten, vilka
båda Tiöllos i missionshuset. Rätt mycket
folk samlades, särskilt pä kvällen. Det var
åter vår gamle käre broder som vittnade,,
utgående från 1 Joh. 2:28. Det var ett
väckande budskap för frälsta såväl som
ofrälsta. Talaren tryckte kraftigt på huru
nära Jesu tillkommelse är, och att vi måtte
vara redo, så att vi inte med skam
nödgas gä bort.
Sedan sångarna sjungit en sång, vittnade
undertecknad en stund över orden: »Vi
skulle vilja se Jesus». Även i kväll likasom,
vid föregående inöten upptogs offer för
yttre missionen. Så övergicks det till
efter-möte, då de trogna sångarna villigt
tjänstgjorde. En förirrad själ stod upp och gick
åter till sin Fader. Halleluja! Någon har
förut kommit, och vi vänta på flera.
Herren för till seger!
Med varm broders-hälsning till ALLA
Guds älskade. Helge A.
Evangelisten Anton Olsson hemförlovad.
Först nu har meddelande ingått, att
evangelisten Anton Olsson avled den 9
december. Han var en av våra äldre
smålands-evangelister, och om han än de senare
åren icke räknades bland de »aktiva», var
han dock en trogen Herrens tjänare. Hans
stoft vilar nu i Nacksta gravgård. Frid över
hans minne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
