- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjunde årgången. 1936 /
187

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 15 Maj 1936 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR

187.

Trän

i

Brev från fru Bergman.

Kära vänner och förebedjare!

Frid!

»All nåds Gud, som har kallat
eder...» 1 Petr. 5:10.

Jag har gång på gång tänkt att sända
eder alla en hälsning genom T. Si., men det
blir aldrig av ...

Tack, vänner, för kärlek och trogen
förbön och för visat intresse såväl för oss
personligen som för arbetet, vi söka
utföra! Till alla, som så troget sända in
medel till vårt underhäll och arbetet här i
Yangkao, ett särskilt hjärtligt tack!
Herren löne eder! »Allt vad du gjort utav
kärlek till Jesus äger sitt värde, skall evigt
bestå.» Det andra brinner upp, ty dagen,
som uppenbaras i eld, skall pröva,
huru-dant vars och ens verk är. —• Både ditt
och mitt. — Orden i foh. 15:16 komma så
ofta i mitt minne här ute. Jag liksom anar
mer och mer meningen i dem. Det vill
bli så mycken »fallfrukt» i vårt liv och
arbete — maskstungen och omogen. —
Vad är orsaken? Jag tror det är brist
i helöverlåtelsen åt Gud och för liten
andlig kraft. Men hos herren är hjälpen. För
min personliga del längtar jag intensivt att
komma in på det spåret, som omtalas i
Apg. 13:52. Då går det till seger. —

Vi ha i flera år fått leva och arbeta i
lugn och frid här uppe i Sihansi, men nu
börjar det på att bli oroligt även i vår
provins. De »röda» ha kommit över Gula
floden från Sliensi och på mindre än en
månads tid lyckats tränga sig ganska långt
in i provinsen. Det onda breder ut sig
fort, ty det finnes beredd jordmån. Man
kan inte bli annat än djupt bedrövad i
sitt innersta, vid tanken på att dessa vil-

da horder skulle komma som Egyptens
gräshoppor över oss här i vårt arbete. Så
gruvligt hemskt som de härja, där de draga
fram! Må den gode Guden skona oss och
folket så länge som möjligt. Men
syndamåttet är väl’ rågat. Ja, man tycker det
flödar över alla bräddar. Dock våga vi ändå
hoppas, att Gud skall förbarma sig, ty
Hans barmhärtighet är stor. Vi hava det
ju ännu lugnt här i distriktet och kunna
vara ute i byarna som vanligt. Det är ju
så öppet för ordet överallt. Människorna
lyssna gärna till evangelium, fastän ännu
äro de få, som låta sig frälsas och födas
på nytt till ett levande hopp. 1 synnerhet
är (let så här i staden. Det är väl
knappast en på tusen, som är en kristen. Och
det vore ju gott, om dessa »få» vore lika
de i Sardes, vilka ej hade besmittat sina
kläder...

Ute i byarna är det bättre. Under det
gångna året ha vi öppnat en predikoplats
i en stor by, som heter Ta-pei-tuen, 20
li (1 sv. mil) från staden. Gud har
öppnat en dörr där och i byarna omkring,
och själar ha blivit frälsta. Vill ni,
vänner, som verkligen äro med oss i
kampen och striden, bedja mycket för dessa
platser och för evangl. Flo och hans hustru,
som verka där! Våra kära kinesiska
medarbetare behöva mycken förbön, att de
må kunna övervinna och icke falla i
djävulens snara.

En 70-årig änka, fru Huan, vilken i 30
års tid genom dagliga fastor och böner
(fasta, d. v. s. de äta aldrig kött, lök
eller starka kryddor) sökt vinna meriter
inför Budda, som hon troget dyrkade, blev
förstlingsfrukten i den byn. Det är
verkligen ett stort Guds under som sker, då
dessa själar komma ut i frihet och ljus.
Men satan blir vred på dem, då de söka
draga sig ur hans garn. Då gamla fru
Huan med evangelistens hjälp tagit ned
och bränt upp alla sina gudar — hon
hade rummet fullt av bilder och offerkärl —
blev själafienden så fruktansvärt vred och
plågade henne med allt möjligt, natt och
dag, så under sju dagar vågade den
stackars gumman inte gå utanför porten och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free