Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 15 Maj 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
av T. St från början till nu, bad jag om
särskild tillåtelse att få sitta framför
hennes bokskåp, och jag tillbragte dagar där
för att genomläsa breven från
missions-fälten. Och jag läste först mina egna brev.
»Ja, se han tycker nog han är en
märkvärdig skribent», tänker ni, »som är så
angelägen att läsa vad han själv skrivit.»
Ja, nog har jag ibland tyckt, att jag
lyckats rätt så bra. Men den
dumhögfärden har Gud och redaktörerna filat av
mig, så att så dum är jag icke numera.
Nej, jag var angelägen att pröva mig själv,
mitt arbete, mitt missionsnit, min tro, min
predikan, liksom även vår mission i sin
helhet, för att utröna, om jag är vad jag var,
om jag tror, bekänner, predikar, lever och
verkar på samtna sätt som i början, om
jag gått framåt eller tillbaka, om under
tiden Kristus tillväxt och Hans Nilson
avtagit.
Ja, vad blev resultatet då? jag vill
endast säga, att genom Guds nåd är jag
ännu bevarad och har hittills kämpat den
goda kampen och behållit tron. Detaljerna
i övrigt vet Gud och jag om. Men under
dessa studier har jag ju ej blott sett min
egen bild; jag har ock sett den
»kampglada ungdomsskarans» bild, kallad H. F.
»En kampglad ungdomsskara» voro vi, som,
om än vi ej kunde predika ned »Jerikos
murar», motstånd och kiv, dock kunde
bedja, gråta, lida, ja, sjunga dem ned samt
föra syndare till Jesu kors. Fråga de
gamla, och de skola förkunna därom. Vi
sökte att på allt sätt vinna de flesta, ej för
Helgelseförbundet och dess verksamhet, ej
heller sökte vi att vinna deras erkännande,
beröm och pengar, varken för oss själva
eller VÅR mission, utan för Kristus. Och
Gud tog hand om både oss och
missionen. Han gör så än. Ack, vilken skärande
melodi i mina öron — och jag tror det
gör ont även i Guds öron — när jag hör
eller läser: »Ja, se, det är bra för vår
mission»; »det är bra för baptisterna»; »ja
sådant är bra för pingströrelsen»; »det
skulle inte vara nyttigt för vårt samfund eller
vår församling...» Ack, kära Guds barn,
vi, som äro så visa, äro vi ännu sä små-
SEGRAR 189.
aktiga, så oförståndiga, så vi t. o. m. tro,
att vi kunna göra Gud lika liten och
småaktig? Makterna, när de slåss, göra ju
Gud till en nationell krigsgud. Hedningarna
göra sig bilder av Gud, »stamgudar». Men
de kristna — om de kunde, så stängde de
Gud inne i var sin kyrka, sitt kapell eller
sin församling, så att den andre, som har
sitt bönehus mittemot på andra sidan
gatan, icke alls finge något eller, i bästa fall,
mindre av denne Gud än de själva. Ja,
världen, den »blinda» världen, kan se —
även om vi själva ej vilja se eller erkänna
det.
Vi hade inga biavsikter varken i hjärta
eller kappsäck. Sijälar för Jesus! Helgelse
bland Guds barn! Visst voro somliga lite
rädda för helgelseläran och för
kvinnopredikan. Även Waldenström var rädd, och
han skrämde andra. Somliga predikanter
ble-vo lite avundsjuka ibland, när de sågo
folkhoparna samlas och syndare frälsas, men
så småningom bröts både motstånd och kiv,
när de funno, att vi gåvo dem ett fullt
erkännande för det förarbete, som de gjort
— vi själva voro ju deras egna andliga
barn, som nu Ingått i deras arbete — och
i all synnerhet när de fingo behålla hela
bytet; då blev det jubel inför Herrens
ansikte, och både såningsmännen och
skördemännen fröjdades tillsammans. Jag kan nu,
efter att över 40 år ha svunnit hän, ta
eder med till Västergötland, Skåne och
andra platser i Siverige, såsom exempelvis
Närke och Småland, där andra mina
medarbetare varit med och skördat och som
ännu leva, fastän de som jag börja mogna
för liöst; och de skola liksom leva upp
på nytt, och de fårade ansiktena skola
stråla av fröjd, när de säga: »O, dessa härliga
tider! Då var det väckelse, då frälstes
syndare, då smälte vi, Guds folk, tillsammans
till ett, då fylldes de få missionshus vi
hade, då utvidgades de gamla
missionshusen, emedan de blevo för små.» Nu
byggas nya eller restaureras, fastän de
redan äro till hälften tomma på folk. Det är
sä högtidligt och andaktsstämt ibland i
dessa tempel, så man vågar icke andas högt
för att icke störa andakten. De gamla lä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
