Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. 1 Juni 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS 4
TRONS S EG RAR 250
lig hjälp; Hans döds likhet innebär
detsamma för oss: att vara invärtes
lämnade utan synligt stöd, medan allt
påtagligt samverkar till död.
Han dog av Gud överlämnad åt
döden, åt synd- och skuldofferdöden
för sina fiender, under en himmel,
där dagen förbytt sig i natt. Att
invärtes bildas lik denna död är att
utan hänsyn till egen smärta och
skuldfrihet — där man »vet intet med sig»
— gå i döden för sina fiender och
göra det i ett mörker genomträngligt
blott för Hans blick.
Han dog under förbön och bön
som en sann Guds, den allra
Högstes, präst. Att med Honom
införlivas genom en lika död, är att stå i
förbönens kraftutövning, prästerligt
bärande andras nöd som sin egen och
att vara fortbärare av Hans
bönegemenskap med sin Fader: »Fader,
förlåt dem» —. »Fader, i dina
händer» —.
Han dog fjättrad till händer och
fötter, medan blodet färgade ej blott
Hans kropp utan även marken röd,
detta blod, som hade varit ormgiftet
ett förgift i kraft av en fullgjord
Gudsvilja. Att bildas lik denna död
är att ha fått sitt hjärtekärl så bestänkt
med stänkelseblodet, att det kan vara
ett levande eko för blodets röst och
sålunda bliva på hjärtats sätt ett Jesu
blodsvittne, ett vittne för Honom,
som kallar det som är, som om det
icke vore, och det som icke är, som
om det vore. Försatt i det himmelska
och ändock korsfäst med Kristus var
Pauli ställning. Vem vill följa en
törn-krönt konung, själv törnkrönt, för att
bliva Hans brud och hinna fram till
Hans uppståndelse från de döda?
(E. H.) Henrik Schager.
Till och med släpsysslor äro
gu-s domliga, när de göras åt Gud.
SI o an.
Jag har Jesus.
Ovanstående ord uttalades för ej
längesedan av en gammal kristinna —
det var ett vittnesbörd, avlagt för ett
par tre personer i ett samtal.
Den gamla systern hade genomgått
många prövningar; tvenne barn samt
maken hade hon sett bäddas ned i
den mörka graven. En enda son hade
hon kvar. De två hade haft det så
gott tillsammans, i synnerhet sedan
Gustav blivit frälst. Nu hade hon
fått stå även inför hans öppnade grav.
Själv var hon sjuk och klen.
Oförmögen att kunna reda sig själv, var det
ej något annat än ålderdomshemmet
för den gamla, men även om vården
där blir god och ingenting behöver
saknas, så kan det nog kännas ändå
att nödgas lämna det egna älskade
lilla hemmet, att veta, att allt skall
säljas och själv inte få någonting med
av det som man kanske under svett
och möda har arbetat ihop.
Alltnog, vår gamla syster var
kommen till hemmet. En fru, som var
på besök, yttrade något om att det
måste kännas svårt att ha fått lämna
allt och komma så här. »Ja», sade
den gamla, »men jag är ändå inte
ensam, jag har Jesus». O, vad detta
vittnesbörd grep hjärtana! Huru rik
var ej den gamla mitt under yttre
fattigdom, ja, rikare än socknens
rikaste man! »Jag har Jesus» — vilken
rikedom! Kan den mätas med
jordiska mått? Aldrig!
Kan du, min käre vän, som läser
dessa rader, avlägga detta vittnesbörd?
Jag har Jesus.
H. J.
Skaffa någon ny
prenume-rant på Trons Segrar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
