Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. 1 Juni 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2X0T
2X0T TRONS SEGRAR
var hade han den? Han började treva
sig omkring. Jo, där fick han tag
i den. Men vad var detta? En
skälvning for ofrivilligt genom hans kropp,
då han kände, att bösspipan var
vriden som en korkskruv och böjd, så
att mynningen nu var riktad mot
kolven. Och han hade ju hållit bössan
i handen! Det var det sista, han
mindes.
Plötsligt sprang Jakob upp. Han
"hörde ju en fågel sjunga! Långsamt
sjönk han åter ned på den hårda
klippan, en hemsk tanke började smyga
sig in hans själ, och det isade i
hans ådror. Det var väl aldrig
möjligt — inte kunde det väl vara sant,
att han —• var blind! Jo, så var det.
— —■ — Huru länge Jakob låg kvar
där på klippan, vet Gud allena. Och
vilken förtvivlad kamp, som där
utkämpades, känner till fullo endast
Han.
Men främlingen, som instinktmässigt
dragés upp till den stora klippan för
att riktigt kunna njuta av den
utomordentligt storslagna naturen, stannar
häpen och vördnadsfull inför följande
ord, inristade i klippan: »Här blev
en gång en syndare frälst!»
(T. V.)
KRISTENDOM OCH UNGDOM.
Av Teol D.r J. NORRBY.
(Ur »Ur Djupen».)
»Herre, bittida hör Du min röst,
bittida frambär jag mitt offer till
Dig och skådar efter Dig.»
Ps. 5: 4.
Den föreställningen förekommer
hos många, att kristendom och
ungdom ej behöva höra tillsammans.
En sådan föreställning bottnar i djup
okunnighet om vad de unga behöva
och vad Kristus giver. Kanske
sammanhänger den med någon bitter
erfarenhet av ovisa fostrare, som lade
odrägliga bördor på barnen och de
unga.
Men Kristus har uppenbarat Gud
såsom människornas rätte Fader.
Kristus är soluppgången av höjden. Vad
skulle de späda plantorna bättre
behöva än Guds kärleks solsken genom
Kristus? Vilken fara är det ej, om
livet i sin knoppning förfryser! Men
huru löftesrik är ej den ungdom, som
bittida söker Gud och skådar efter
Honom! Huru skön är ej bilden av det
barn, vilket likt Samuel bittida höjer
sin röst till Gud!
Ingen vet, huru lång levnadsdagen
blir, men även om den blir lång, är
det farligt att urspåra i ungdomen.
Tungt är det att i ålderdomen tänka
därpå och bära följderna därav.
David visste detta, och han såg med
sorg, att hans barn gingo på
villovägar.
Huru viktigt är det icke då, att
kravet på livets morgonoffer får
möta våra barn uti den himmelska
fadersmaningen : »Min son, min
dotter, giv mig ditt hjärta!» Men
inga maningar och ingen tuktan göra
tillfyllest. Barnen behöva en
omgivning, som utstrålar något av
kärlekens ljus och värme och riktar hjärtat
upp mot Gud, såsom blommans kalk
av solens makt lyftes mot höjden.
Stort är det, när livet gives åt Gud
såsom ett morgonoffer. Härligt är
det, när livet i den meningen blir ett
heloffer, att ingen åldersperiod
fram-leves utan Gud.
Det var kanske icke så med dig,
att du gav Herren ditt hjärta, då Han
gick ut bittida om morgonen och
kallade dig. Du beaktade ej det löftet:
De som mig bittida söka, de
skola ock fin!na mig. Men då
det på grund av Guds barmhärtighet
icke är ute med dig, har du ett löfte
att i dag gripa: »Om I av a 1J t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
