- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjunde årgången. 1936 /
210

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. 1 Juni 1936 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2X0T

TRONS SEGRAR

låta sig frälsas även här. Men kamp, möda,
arbete och tårar kostar det att föra Guds
verk fram i dessa bygder.

»Det nya mötes med reservation för att
ej säga hat, särskilt när det gäller
religionen. De schartauanska dogmerna äga
djupa rötter, som trängt in i det innersta
av folksjälen. Livet och religionen bli två
skilda ting. Drick ditt glas — njut dina
nöjen — följ dina begärelser, men glöm
ej att besöka kyrkan — deltag i nattvarden
— akta dig för ’villoandar’, och varken
Gud eller människor kunna fordra mer.
Se där bohuslänningens liv och religion i
korta drag.»

Därför är det svårt att nå detta folk med
ett levande budskap om synd och nåd.
»Det är saker och ting, som prästen och
kyrkan sköta om —• vi behöva ej befatta
oss med sådant — bort med dem, som-
förkunna mågot annat.» Det har blivit en
samvetssak att skydda sig särskilt för
frikyrklig verksamhet.

En av Svenska Missionsförbundets gamla
predikanter berättade vid en
generalkon-ierens i Stockholm något om sina
upplevelser här. Detta gjorde han på ett så
drastiskt sätt, att man vågade inte trycka
det. Det är också ganska otroliga ting, för
att vara i vår tid, en lekman, som
förkunnar evangelium, får vara med om i dessa
kyrkliga trakter.

Med prästen i spetsen vakar man
noggrant över att intet frikyrkligt får tränga
in i socknen. Särskilt när det gäller
tillsättandet av lärare och lärarinnor, förhör man
sig noga angående vederbörandes religiösa
inställning.

Enda sättet är och har varit pä många
platser, att någon troende bosätter sig och
tar emot möten och vittnen i sitt hem.
Sådana hem bli i det »kristna» Sverige
riktiga missionsstationer.

För åtskilliga ar sedan var det en syster
i Göteborg, född i en av dessa, renläriga
socknar, som började gå på frireligiösa
möten. Det fog henne 13 år, innan hon blev
frigjord. En dag talade Gud med henne
om att hon skulle bosätta sig i sin
hemtrakt. Efter många invändningar var hon

villig att lyda. Först hyrdes en stuga, meix
då förbjöd prästen mötena. Sedan dess har
hon och en syster till henne köpt tomt ocu
byggt en villa. Under 10 års tid lia här
nu hållits möten. I början tordes inte
folket komma in, utan evangelisterna fingo gå
ut och spela dch sjunga för dein. Något
genombrott har det inte ännu blivit. En
yngling, som gått mycket och lyssnat och, som
det syntes, stod inför avgörandet, skrev
prästen till och varnade för »avfall». I dag
lever han i sus, rus och dus i världen. Hur
hemskt, när prästen, i stället för att gå
Guds ärende, går djävulens! — Ett skäl,
varför man inte går på möten är, att man
är rädd, det inte prästen skall tala
vackert om en, sedan man är —• död.

En ofrälst lärarinna sade, under det hon:
köpte ett par häften av »Min bibel»: »Den
här trakten är den mörkaste i vårt land».
Förut hade hon yttrat, att skulle hon bli
frälst, så inte blev det i statskyrkan.

Nyfödelse och omvändelse äro begrepp,
som inte folket förstår. Man säger: »Läst
bibeln ha vi gjort, sedan vi var barn etc.,
men ändå är vi inte nöjda. Vi kan inte
förstå det». »Bokstaven dödar» — det äger
i sanning sin tillämpning här.

Vill du, som läser dessa rader, offra dig
för att göra Jesus känd i Bohuslän, skall
du finna ett verkligt missionsfält. 1 hemmet,
jag nämnt, får du säkert högkvarteret. Även
du som kanske inte är evangelist men L
behov av vila kan där under
sommarmånaderna finna en lugn tillflyktsort. Hemmet
tar nämligen också emot gäster. Namn och
adr.: Fröken Anna Olauson, Sjöviken, K
å-tebol.

Om red. tillåter, slutar jag med
följande verser.

Det ligger ett land, långt där havet tar vid.
När stormarna piska dess sund,
i lugnt majestät mötes vågornas strid,
ty av urtidsgranit är dess grund.

Det dånar en storm uti kyrkklockors malm.
En varnande — klagande ton.
Det gäller slå vakt omkring fädernas psalm,
kring den rena och lutherska tron.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free