- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjunde årgången. 1936 /
211

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. 1 Juni 1936 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS S EG RAR

211

Det susar en vind i den senfödda släkt,
som kämpar bland vågor och1 sten.
Ur fädernas sömn har den nyss blivit
väckt —

är på marsch emot gryningens sken.

Vid borrarnas klirr och vid böljornas sång
kämpas dusten för Bohusläns väl.
Skall den vaknande släkt gå mot livet sin
gång?

Skall den dö — eller rädda sin själ?

Det ligger ett land, långt där hav’et tar vid.
Dess portar i dag stå på glänt.
Vem skall segra i andarnas väldiga strid?
Har förstärkning till fronten du sänt?

1 s s e.

Evangelisimöte i Krogsiorp.

Bland hundratals mötesannonser i
öster-götlands Dagblad lästes också denna: »Elim,
Krogstorp, sönd. den 3 maj kl. 2 och kl.
7 e. m. evangelistmöte. Ludvig Gustafsson
m. fl.»

Sönd. den 3 maj ingick med strålande sol.
Vilodagen syntes i ett nu förvandlad till
en turistdag. Vägarna bestormades av
bilar, bussar, cyklister och! fotfolk —,

Naturen andades vår. Fågelsång och
grönskande lunder talade om förnyelse och
skaparemakt. Dess budskap syntes vara: »Se,
vad din Gud gör!»

Också i dag fanns det en skara, som
ej sökte det oförgängliga bland det som
är förgängelsen underkastat. Bland dem var
det många, som sökte sig fram till
evan-gelistmötet i Krogstorp. Krogstorp ligger
omkr. 1 mil sydväst från Norrköping.

Elim fylldes i dag vid två möten av en
tacksam åhörarskara — ett vittnesbörd om
att evangelium ännu är ett »kraftens
budskap». Ära vare Gud!

Gamla och unga jublade över vunnen
frälsning genom Jesus Kristus. Andra voro
med som gripna sökare. Evighetens allvar
återspeglades i blicken. Med stor kraft
sjöngo sångarna om nåd och förlossning.
Vittnena funno idel öppna hjärtan för vad
Gud i enrum sagt dem förut. Herrens namn
blev prisat.

Broder Henning Karlsson gav order.
Villiga tjänare ryckte fram. Dessa voro
Sigrid Andersson, Margit Lundgren, Ludvig
Gustafsson, Gust. Peterson, en rysk
broder Sava Tschernitschuk och »brr
Johansson på Elim».

Frid över Guds andliga Israel! .

G - p e n n a.

Frän Sörmlandsbygder.

Den 25 april stod jag jämte två av mina
kamrater pä perrongen i Jönåker i väntan
på Nyköpingståget.

Där kommer det äntligen! Vi skymta
några leende och glada ansikten i ett av
kupéfönstren. Dit bege vi oss. Det blir
stor glädje över att se varandra igen. Där
voro ju våra »gamla» kamrater och även
ett par nya. O, sä kärt det är att träffa
medarbetare! Vi hälsade, frågade och
svarade om vartannat; det var ju längesen
vi sist fingo se och samtala med varandra.

Nu stannar tåget på Nyköpings central.
Vi stiga av. Där är vår evangelistmamma
fru Berglund, och där är ju vår biskop
Ernst Karlsson. Han ser över oss alla och
säger: »Har ni inte sett missionärerna
Mon-sons?» — »Nej», svara vi alla på en gång.
Men se, där är de ju! »Välkomna,
välkomna!» Och vi se till vår häpnad: vi ha ju
varit i samma kupé hela tiden.

Men vad är orsaken till att vi alla
samlas i Nyköping? Jo, Södermanlands
ombudsförbund häller där sitt nittonde
årsmöte den 25—27 april.

»I TACKSAMHETENS TECKEN...»
yttrade br. Berglund vid vårt första möte.
Och visst ha vi Guds barn ämnen för
tacksägelse och stor glädje. Ett av dem
iir redan nämnt härovan. Ett annat var att
fä träffa alla de kära missionsvännerna från
sönnlLndsbygderna, vilka i år så
man-grant mött upp. Men framför allt annat är
och förblir Jesus Kristus för oss det
största tacksägelseämnet och att vi fingo
förnimma, ätt Han, från början och till
slut, var i vår mitt och fröjdade våra
hjärtan.

En av de svarta, bland vilka
missionärerna Monsons arbeta, sade en gång: »Ni
vita kan allt, men döden rår ni inte på».
Men Jesus gjorde det.

Många furstetroner vackla och falla, men
Nådens tron vacklar ej. Genom Jesu
död och uppståndelse äga vi frimodighet
att nalkas den.

Genom L a m m e t s blod och Guds
ord bliva vi övervinnare.

Lovsång och jubel höves oss, och vi
hava något att jubla över, nämligen Jesus.

Ja, detta var bara några glimtar av de
många ämnen för tacksägelse, vilka
fram-kommo under vår samvaro.

Att missionsgåvorna i år inte blevo
mindre än vid föregående årsmöten, är också

ett ämne för tacksamhet.

*



»SE. HURU DE ÄLSKA VARANDRA!»

Vi disponerade missions-, baptist- och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free