Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. 1 Juni 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2X0T
2X0T TRONS SEGRAR
val av ny styrelse blev den avgående
omvald, med vår broder Henning Karlsson
i täten som ordförande, grossh. Johan
Andersson som vice ordf., byggm. Georg
Andersson blev kassör; till sekreterare
nyvaldes Erik Johansson, Ö. Ryd, med A.
Vahl-ström som vice sekreterare, övriga
styrelseledamöter äro Axel Germundson, Gistad,
och Oscar Persson, Grebo. Till revisorer
omvaldes Karl Karlsson, Spolstad, och Einar
Karlsson, Ringsborg. Nästa årsmöte skall
hållas i Fredriksberg Kristi himmelsfärdsdag
1937, och de kommande kvartalsmötena
bliva: den 16 augusti i. Krokstorps
missionshus; i Östra Ryds Betania den 15 november
1936 samt i Grebo Emmaus den 21 februari
1937. Dessutom beslöts att hålla
evange-listmöten i Salem, Norrköping, i sept., i
Fredriksberg den 18 oktober, i Å
missionshus någon söndag i sept. samt på Gränsö
den 28 juni. Att vidare ordna för dessa
möten uppdrogs åt ordföranden.
Efter middagsrasten vidtog det offentliga
uppbyggelsemötet, då kraftiga och
andemät-tade vittnesbörd framburos med ledning av
profeten Joel 2:26; Hebr. 4 och följ.;
Ordspr. 8:22; Hebr. 8:1—5; Matt. 28:
18—20; Uppb. 7:9—17 med flera
bibelrum. Platsens sångarskara sjöng
omväxlande med vittnesbörden sina goda och
väl sammansjungna sånger. Tacksamhetens
ord uttalades också till församlingen, till
dem som tjänat, till vittnena, till sångarna,
men först och sist till Gud för Hans rika
välsignelse. De som använde svärdet voro:
Grossh. J. Andersson, D. R. Ydregård samt
evangelisterna Elsa Gustavsson, Anna Lööf,
Rudoiv Karlsson, David Johansson och
Birger Johansson. O. P.
Hemflyttad.
Från de jordiska banden förlossad och
fri, gick vår vän och broder J. A-
Paulsson, Vajkijaur, in i den eviga sabbatsvilan
fred. den 17 april, lämnande en sörjande
maka och vänkrets kvar på tidens strand.
Broder P. var en stilla själ, som fick
erfara styrka i stillhet och förtröstan på Gud,
därför kunde han också undergivet bära
sitt långvariga lidande.
Varje gång jag hade tillfälle besöka
honom, där han låg på sitt sjukläger, fick
jag stark förnimmelse av att här var en
bedjande själ, som bad för Herrens små
sändebud ej av vana utan driven av varm
kärlek till bönernas föremål. Vem tar nu
hans plats i förebedjarnas led och i
Salem-församlingen, Jokkmokk? När jag påskd.
f. m. för sista gången besökte honom, och
vi räckte varandra handen till avsked, togo
vi ej farväl för alltid, ehuru vi förstodo,
att vi ej mera skulle ses på jorden. Vi
stämde nämligen möte i ljusets härliga
värld, där ej sjukdom och död finnes mer.
Må vi, som tacksamt bevara vår
broders minne, och som ämna oss till
samma hem, dit vår broder gått, hämta
uppmuntran av att ihågkomma, att samme
Frälsare, som igenom nöd och lidande förde
br. P. till seger och vila, Han är vår
Frälsare. Halleluja 1
Tack, min vän och broder, för det goda
Du gav i livet! ’Din lott är nu »mycket
bättre», än vad den varit. Fil. 1:23 b.;
Ps. 16:6.
Svartskatan den 8 maj 1936.
O. N.
Anna Andersson
Så gärna man unnar sina vänner den
eviga vilan hemma hos Herren, kännes det
likväl smärtsamt och tomt, då sorgebudet
kommer. När budet kom, att Anna
Andersson var hemförlovad, kunde jag ej annat
än tacka Oud, att hennes lidande var slut;
men nog kändes det smärtsamt att aldrig
mera här på jorden få träffa denna helgade
och uppoffrande själ. Sedan Anna
Andersson ej längre kunde fortsätta som
evan-gelist, stod hon dock som en trogen
skaf-fare i H. F. Under flera års tid bedrev
hon och Sofi Söderberg, under stor
uppoffring och mycken försakelse, verksamhet
i Dagarn. De kunde dock ej fortsätta utan
sålde huset och bodde en tid i Fingerboda
missionshus, där de skötte
vaktmästartjän-sten, till dess Herren öppnade för dem en
plats i Lindesberg. De stodo även där för
sin Mästares räkning. Anna Andersson var
alltid den ödmjuka, kärleksfulla och myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
