Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. 1 Juni 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
ket uppoffrande, som kunde glömma sig
själv för att tjäna andra. Hon var mild
i sina omdömen och en trofast vän. Det
största av allt är, att Jesus genom sådana
trossyskons liv blir förhärligad.
Frid över Anna Anderssons minne! Du
skall aldrig glömmas, kära Anna.
Sally P.
Evangelisten Anton Olsson.
Vi voro i tillfälle att i n:r 9 av T. S..
återgiva ett kort meddelande om evangelist
Anton Olssons hemförlovning. I anledning
därav har disponent Th. Ericson i
Stockholm tillsänt oss nedanstående värdefulla
uppgifter från hans sista stunder på
jorden. Vi äro tacksamma mot vännen Ericson,
för dessa uppgifter och återgiva dem
såsom ett urklipp ur brevet.
Olsson var en helig man, en sådan där,
som man nu ej så ofta träffar. Jag var ej
hos honom den sista tiden, därför att han
var ett stycke utanför staden, i Nacka (ej
Nacksta), och jag visste ej heller annat
än att han var något bättre. På sjukhuset
däremot besökte jag honom ett par
gånger, och det var en den bästa predikan
för mig, som jag kunnat få. Han låg där
så lycklig, så lycklig, trots sin sjukdom,
och prisade Gud för Hans nåd.
Något som jag efter hans död fick höra
av hans systerdotter, måste jag berätla för
dig. Kanske anser du det värt att
vidarebefordras. Denna systerdotter kom in till
honom en dag, där han kort före sin död
låg på ålderdomshemmet, eller vad det nu
kallas. Hon var f. ö. den som oftast
besökte honom. När hon så kom in, fann
hon honom ligga och gråta. Hon frågade
då: »Hur är det fatt? Morbror gråter, tror
jag!» — »Ja, men det är ej i sorg utan i
glädje. Jag är så lycklig, så glad och
salig, ty kan du tänka dig, att jag haft
JESUS här alldeles nyss synlig framför mig!
Ah, HAN stod där framför mig, jag såg Ho-
S EG RAR 215
nom så tydligt för mina ögon. Kan jag
då göra annat än gråta i glädje?»
Den käre, älsklige gamle evangelisten fick
också ej så långt därefter gå hem till sin,
min, vår älskade JESUS. Må icke jag, du,
min käre vän, eller någon av Herrens
utvalda bliva efter! Ja, må vi få samma
rika ingång i härligheten som Anton Olsson!
Också jag gråter i mitt hjärta, när jag
tänker på alla Herrens nådesbevisningar mot
mig. Detta i glädje men också i sorg över
alla synder och brister. Herre, förlåt allt!
Gud vare tack för alla kära, gamla
evan-gelister, som gått förut hem! Eja, vore
jag ock där! Må mitt slut bli den helige
Olssons slut!
En minnesruna på K. F.
Kindmarks grav.
»Den rättfärdiges åminnelse
lever i välsignelse.» Ordspr. 10:7.
Ofta komma buden, att någon av våra
kära gått hem. Den 29 april fick en a1.’
medlemmarna i vårt H.-förbund hembud.
nämligen vår broder och vän Karl Fredrik
Kindmark. Stilla och glad gick han över
gränsen, sedan han tacksam tagit farväl
av sin maka och de närmaste anhöriga,
tillläggande de orden: »Nu går jag hem».
Nästan hela hans tid hade varit en
vandring med Gud mot detta mål. Nu var han
framme, den nötta resdräkten avlagd, och
fri och glad ilade anden för att vila ut i
paradisets sköte.
Men vi, som stå kvar, känna det så tomt
och ödsligt här nere. Dock tacka vi vår
gode, kärleksfulle Fader, att han kallat hem
sin trötte tjänare efter väl fullbordat lopp.
När vår broder i början av detta år, som
skulle bli hans förlossningsår, reste upp
sitt sista vägmärke, medan levnadsuret slog
åftiosju, var han så start, att när vår
ungdomsskara samlades i Betaniakyrkan, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
