Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. 1 Juni 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2X0T
2X0T TRONS SEGRAR
hon levat, för Afrika fick hon ock dö.
Under ett stort baobaträd redde man henne
den grav, i vilken hon vilar, tills den stora
dagen, då Herren väcker henne för att
belöna hennes kärlek till det olyckliga
Afrika och hennes arbete för dess
stammars frälsning. — Palmerna susa så
vänligt kring fru Mary Livingstones grav, och
Flarns barn välsigna hennes minne och
livsgärning.
Förkrossad skrev maken i sin dagbok med
anledning av hustruns bortgång: »Detta är
det första tunga slag, som drabbat mig,
och det har alldeles berövat mig min kraft.
Jag gråter bittert över hennes bortgång,
och hon är värd att begråtas. Jag älskade
och värderade henne högre med varje år
som gått. O Gud, förbarma Dig över de
stackars barnen. Ensam är jag nu i
världen, sedan hon, som var en del av mig
själv, lämnat mig. Jag hoppas, att denna
förlust skall genom Guds nåd komma mig
att livligare betrakta himmelen såsom mitt
hem, dit mim hustru gått före mig. O min
Mary! Huru ofta hava vi icke, både du
och jag, längtat efter en stilla vrå,
alltsedan vårt eget hem där borta i Koloberg
plundrades och ödelades! Men din
bortgång enligt Guds kallelse innebär ju, att
du vunnit ett hem hos Gud, långt bättre
än varje jordiskt sådant.»
Omedelbart efter hustruns död skrev den
sorgsne missionären ett brev till sin
dotter Agnes, i vilket han, efter att ha
redogjort för moderns sjukdom och död,
yttrar följande: »Kära Agnes, din moder tänkte
orta på dig, och en gång då sjukdomen var
svår och medförde yrsel utropade hon:
’Se, Agnes faller ned i ett bråddjup!’ Måtte
vår himmelske Fader, som nu måste vara
din fader och beskyddare, bevara dig från
att genom frestelsen falla i syndens
bråddjup ____ Allt, som din moder bett dig
göra, manar hon dig nu från himmelen
att fullborda. Blanda icke nu någon sor-.
gens droppe i hennes glädjebägare, och vare
dig Herren nådig i allt! Hädanefter bör
du alltmera betänka ditt ansvar inför din
Frälsare Jesus, sedan Han tagit ifrån dig
en av dina skyddsänglar. En uppriktig och
rättfärdig kvinna var hön, din moder.
Aldrig vandrade hön slingriga vägar, och
hon kunde handla med beslutsamhet och
kraft, då så erfordrades. Jag beklagar dig,
då du mottager detta brev, men det är
Herren, som tagit bort din moder.» —
Efter tvenne veckor skrev han i dagboken
följande med tanke på hustruns nyss timade
död: »Min dyra, kära Mary har nu varit
fjorton dagar i himmelen — borta från
kroppen och hemma hos Flerren. ’I dag
skall du vara med mig i paradiset’. Änglar
buro henne till Abrahams sköte. — ’Att
vara hos Kristus är mycket bättre’. Enok,
den sjunde från Adam, profeterade: ’Se,
Herren kommer med sina otaliga helgon’.
Han kommer åtföljd av dem; nu äro de
hos Fionom. — ’Jag går bort för att
bereda eder rum; — där jag är, där skolen
i ock vara för att se min härlighet.’ —
Moses och Elias talade om den död, som Jesus
skulle lida i Jerusalem; sålunda visste de,
vad som sker här nere. De kunde både
höra och tala. För första gången i livet
är jag villig att dö.» — Men Afrikas
apostel hade dock ännu många år kvar av sin
välsignelsebringande levnad bland det folk,
för vars andliga och lekamliga väl han
offrat sin kraft och givit ut sig till helig
tjänst. — Ännu en djup sorg drabbade
honom vid denna tid, i det att två av hans
närmaste medhjälpare, missionärerna
Mac-kensie och Burrup dukade under för
febern. Med huvudet lutat i händerna satt
Livingstone i sin lilla kajuta vid
Sambesi-floden och klagade: »—Silaget är rent
av bedövande; de två främsta männen på
en gång bortryckta. Och ändå var en av
dem, mänskligt talat, oumbärlig för
företagets framgång. Vi måste likväl böja oss
för Hans vilja, som gör allting väl. —
Själv skall jag icke tveka att fullgöra mitt
verk, så länge livet varar, och jag
hoppas, att missionens vänner icke skola
svika de företag de påbörjat. O Afrika, din
frälsning har krävt många offer! Din
förlossning är dyrköpt.»
Sedan nu doktor Livingstone repat sig
efter dessa tunga sorger, fortsatte han sitt
arbete. Regeringen hade dock beslutat hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
