Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12. 15 Juni 1936 (Årsberättelsenummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
På måndagens och tisdagens f. m. hölls
predikan, och måndagskvällen var yttre
missionens högtid, då pastor Fritz Peterson
och missionär Nilson talade. På tisdagen
avslöts den livligt besökta och rikt
välsignade jubileumshögtiden.
Församlingens sångkör och musikförening,
båda utmärkt tränade och ledda av
församlingens arbetsamme organist Simon
Karlsson, gjorde sina goda inslag i
mötena.
Immanuelsförsamtingen samarbetar med
Fl. F. och underhåller missionärerna K.
Bergman i Kina och Harry Thorell i
Sydafrika.
Följande söndag, den 17 maj, hade jag
tillfälle att vara med på H. F:s
skåneombuds halvårsmöte i Fru-A!stad. Även
detta möte var präglat av Guds Andes närvaro
och utmärkte sig för stor mottaglighet för
de vittnesbörd, som framburos av de
närvarande talarna. Dessa voro handl. C.
Björkman (ombudsfören. ordf.), Otto
Saio-mönsson, Karin Oredsson, Gösta Larsson,
Anny Olsson, Oskar Svensson och J.
So-nesson.
Förhandlingarna fördes under
middagsrasten. Därvid lämnades av ordf.
redogörelse för vinterns arbete, och beslut
fattades att ytterligare söka få antalet
evangelister på skånefältet utökat. Ett särskilt
ämne för tacksamhet och bön är
tältmissionen, till vilken Gud synbarligen bekänt
sig.
Ombud och tillresande besökare bjödos
gratis på middag och kaffe av makarna
Åkerman, till vilka härmed frambäres ett
hjärtligt tack.
J. Si—n.
Tjugufem hästkrafter och
en gammal kvinna.
Sista gången jag hade varit med
på kvinnoföreningens möte i Hurda*
len och skulle resa hem, fick jag inte
min bil ur fläcken. Det hade snöat
S EG RAR 249
och var halt under snön. Bilen hade
jag ställt på andra sidan älven vid
huvudvägen, och intet folk fanns i
närheten. Så satt jag där och släppte
på mina 25 hästkrafter, men hjulen
gingo bara runt, på stället marsch.
Då kom min missionskassörska,
gamla Oleanna, över älven för att gå hem.
Jag ropade henne till mig.
»Nej, här duger nog inte ett
gammalt kvinnfolk», sade hon.
Hon visste nämligen inte, att
bilarna, när de så där inte kunna komma
ur stället, trots sina krafter, äro så
konstiga, att bara man hjälper till med
en helt liten puff, så går det.
Oleanna ställde sig bakom bilen och
sköt på. Och — ett, tu, tre, så var
jag i full fart uppför backen. Hon
stod och gapade av förvåning. Ett
sådant kraftprov hade hon aldrig
drömt om att kunna utföra.
Under hemvägen satt jag och
tänkte på att denna händelse var liksom
en hälsning från missionens Herre till
alla de små krafter Han har
användning för. Även med avseende på
missionen är det ju så, att våra krafter
äro ett intet emot Guds, och likväl
har Gud ställt det så, att
missionsverket är beroende av vår lilla insats,
så att den är av nöden, om det hela
skall komma i gång. Utan att vi
sätta in våra små krafter, kan Hans
väldiga kraft icke komma i bruk. Och
här är ingen för liten eller för svag!
Kom icke och säg: »Vad kan en
stackars liten syförening uträtta i detta
oerhört svåra och maktpåljggande
arbete?» Säg icke heller: »Vad kan
det betyda, om jag eländige stackare
försöker skjuta på lasset åt Gud?» Det
kan betyda allt. Ingen a/ e<- vet,
vad just ert lilla ingrepp i saken i an
betyda.
Och nu låter jag lärdomen jag fick
gå vidare till föreningarna och
missionsvännerna, emedan jag fruktar, att
även bland dem missmod och falsk
blygsamhet kunna smyga sig in. Icke
:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
