- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjunde årgången. 1936 /
268

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. 1 Juli 1936 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268

i TRONS SEGRAR

Borta från kroppen — hemma
hos Herren.

Borta från hemmet, från barn, make och
vänner är numera vår trossyster Oreta
Rehnman från Grundsund. Den 22 maj
kom Herren med hembud till henne, medan
maken och några anhöriga voro samlade
till bön omkring hennes sjukbädd. Under
det hon följde med i bönen, löstes hennes
i Jesus frigjorda ande så stilla från
jordebanden, och ett ljuvligt leende förklarade
hennes anletsdrag. »Borta från kroppen för
att vara hemma hos Herren.»

För nära trettio år sedan följdes de båda
makarna åt fram till nådatronen för att
mottaga nåd till frälsning. Sedan dess ha
de vandrat tillsammans på livets smala väg.

De sista åren, sedan H. F:s verksamhet
liksom på nytt upptagits i Västerbottens
lappmark, ha rätt många vittnen fått gästa
och bo i deras enkla och ringa hem uppe
i ödemarken, och vår syster har tjänat med
glädje i vad hon kunnat.

Nu står hennes plats i hemmet tom...

Söndagen den 7 juni vigdes hennes stoft
till vila å Lycksele kyrkogård. I det vackra
sommarvädret fingo vi uppleva en helig
och stilla stund kring hemnes grav, där barn,
make och släktingar framburo sitt varma
tack för vad hon varit för dem i livet. Som
ett dyrbart arv och minne omnämndes
hennes varma förböner och hennes längtan
att få möta dem alla där hemma.

Syster Rehnman, var vid sin död nära
75 år. Frid över hennes minne!

N. R.

Munkarna i Maltas kloster.

Av D.t Gill, Brooklyn.

På ön Malta besökte jag ett kloster, där
jag fick uppleva någonting märkvärdigt.
Jag såg nämligen där en hall, vars
väggar bestodo av själva klippan. Vid väg-

garna runtomkring stodo ett antal munkar
men tigande och stirrande stelt framför sig.
Först gjorde de intryck av att vara
levande, och i mörkret tycktes deras ögon
formligen glöda. Men då jag kom närmare
inpå dem, upptäckte jag till min fasa, att
de allesammans voro lik. Man sade mig,
att hålan hade den egenskapen, att den
bevarade liken från förruttnelse och gav
dem utseende av att leva. Vid noggrannare
undersökning fann jag, att de med en
järnring fasthöllos vid klippan, så att de kunde
stå upprätt.

Vilken bild av många kristna i vår tid!
Till det yttre synas de vara fastbundna
vid Klippan Kristus, men det är genom en
järnhård organisations tvång.
Livsgemenskap finnes icke, även om de
riktigt glöda av iver för sitt parti och de
män, som de ha slutit sig till. 1 partigrottan
äro de isolerade från andra och från det
sunda friska livet, medan de där
konserveras i det tillstånd, som är död, fast det
imiterar livet (Upp. 3: 1).

Övers, av Oscar Haglund.

^vdelnmg

Slut förbund med Gud.

Av Prins O- Bernadotte.

»Han lade i min mun en ny
sång, en lovsång till vår Gud. Det
skola många se och varda häpna,
och de skola förtrösta på Herren.»

Ps. 40: 4.

Konung David talar i denna psalm
om sina erfarenheter, sedan han
kommit i gemenskap med Gud. När Gud
griper en människa, giver Han henne
också något nytt och försätter hen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free