Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14. 15 Juli 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
i TRONS SEGRAR
Brev från Evert Melin.
Lingkiu den 29 maj 1936.
Kära missionsvänner i hemlandet!
Stor frid!
»Lovad vare Herren! Dag efter
dag bär Han oss; Gud är vår
frälsning.» Ps. 68:20.
Hur underbart är det inte att få
uppleva psalmistens erfarenhet: »Dag efter dag
bär Han oss»! Ja, i sanning ha vi här i
Lingkiu fått erfara, att Herren har burit
oss och våra bördor. Det har för oss
varit en underlig tid. Vi ha haft sjukdom
ibland oss under hela våren, både bland
kamrater och kineser, och jag känner mig
manad att meddela er, kära förebedjare,
detta. Som min tid är begränsad, hinner
jag inte med brevskrivningen som jag
borde, men jag hoppas att genom T. Si.
kunna nå er alla.
Som ni väl veta, hade vi först ett kärt
besök av vännerna Wallins i mars månad,
då vi hade sammankallat till »stormöten».
Väl framkommen hit till Lingkiu, måste
broder Wallin intaga bädden och blev
sedan kvar här hos oss i sju veckor. Det
blev för broder Wallin en prövotid, då han
låg svårt sjuk, fjättrad vid bädden; men
hur tacksamma till Gud voro vi inte över
att Han uppehöll vår käre broder under
denna för honom så svåra tid! Visst blev
vår glädje över detta besök blandat med
sorg och vemod över att se broder
Wallin så svårt sjuk, men på samma gång
blevo vi tacksamma över nåden att i någon
mån kunna räcka en hjälpande hand. Gud
uppehöll även s.yster Jenny på sitt
underbara sätt. För allt vilja vi lova Herren.
»Gud är vår frälsning!»
Då vännerna Wallins hade rest hem, vän-
tade vi vännerna Siilfwerbrands på ett par
dagars visit. De voro på hemresa från
Hu-nyiian, dit de varit för att säga farväl till
kamraterna Eklunds före deras hemresa till
Sverige. Då Silfwerbrands kommo hit, var
broder S. även sjuk och måste intaga
bädden. Vi stodo frågande inför detta, men
svaret få vi väl veta en gång hemma hos
Jesus. Då några dagar hade gått, fingo
vi till vår stora sorg se, att det var den
fruktade sjukdomen smittkopporna, som
angripit broder Silfwerbrand, och nu blev
det en verklig kamp mellan liv och död.
Det blev bönerop till levande Gud att om
möjligt skona sin tjänare. Och1, lovat vare
Herrens namn! Gud hör bön, och det blev
livet. Men det var inte nog med detta,
utan då broder Sl var som svårast sjuk,
insjuknade även deras lilla ettåriga dotter,
lilla Anna-Maj, i samma sjukdom, så vi
hade nu två sjuka i denna hemska sjukdom.
Gud har dock skonat båda två och
uppehållit syster Märta, som ju haft på sin lott
att sköta liLa Anna-Maj. Broder Josef, som
själv haft denna smittosamma sjukdom,
skötte broder S. Tack, vänner, för all förbön
under denna svåra tid! Vi förstå, att Gud
har manat många av er att bedja, ty vi
ha på ett underbart sätt varit burna.
Herren giver lönen. Nu, då detta skrives, äro
vännerna St. på bättringsvägen, och Herren
hjälper dag för dag. Tack o. lov!
Som jag skrev, så ha vi även sjuka bland
kineserna. Det är om dem jag känner mig
manad att skriva till er. Gud synes ha
öppnat en ny dörr ibland oss, och det är
just bland de sjuka. Detta fröjdar våra
hjärtan. Många unga män ha sökt sig hit till
»jesus-stationen» för att få hjälp, och Gud
har svarat på våra böner; flera ha vänt om
hem igen friska till sina kroppar och
troende på Jesus. Hur har det inte glatt våra
hjärtan att se dem komma till våra möten,
friska och glada i Herren! Vänner, det
lönar sig att missionera! Bed med oss, att
Gud får göra mycket bland de sjuka! Då
någon blir frisk och får gå hem till sin
by igen, blir han ett mycket gott
vittnesbörd om vad Jesus förmår.
Just nu ha vi både kvinnor och män här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
