Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14. 15 Juli 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS S EG RAR
289
på stationen. En del äro besatta av onda
andar, och andra ha olika slag av
sjukdomar. Vi ha dagligen bönestunder, flera
gånger om dagen, för dessa, och Gud
vill hjälpa. Hjälp oss i bönen! Vi mötas
vid nådens tron .»Mycket förmår en
rättfärdig mans bön, när den bedes med kraft.»
Jak. 5:16. För övrigt verkar Gud ibland
oss till själars frälsning, och mycket folk
söker sig till våra möten. Det är
glädjande att se så mycket folk komma till
vårt kapell även under såningstiden, då
brådskan bland kineserna är stor. Gud är
mäktig, och Hans verk är det!
Siå äro vi mycket tacksamma till Gud,
som har bevarat oss från smittan, så att
vi kunnat fullgöra vårt arbete. Vi sända
våra varmaste hälsningar till eder alla, kära
förebedjare, med tanke på att i
fortsättningen få vara ihågkomna i edra förböner!
Kamraterna Silfwerbrands samt syster
Edit och broder Josef medsända sina
varmaste fridshälsningar till eder alla!
Fridshälsningar till hela »stora familjen»
från eder i Jesus och Kina lycklige
ined-broder,
Evert Melin.
C. I. M., Lingkiu, S,ha., N.
China.
Brev från missionär Hilda
Johanson.
Här nedan meddelas, som tidigare
utlovats, utdrag ur Hilda Johansons senaste
brev till oss. Vi anbefalla vår syster åt
missionsvännernas trogna förböner.
Q. F.
Pachung den 6 maj 1936.
»Vad som är omöjligt för
människor, det är möjligt för Gud.»
Mina kära syskon i nåden!
Mycken tack för brevet, som nådde mig
i går. Det skiftar och växlar i denna
oroliga värld. En vers, som jag läste för ett
par dagar sedan, blev så verklig för mitt
hjärta: »Bliv kvar hos oss, O Herre, snart
är natten här. Då allting annat sviker och
bedrar, Du ende store tröstare, bliv kvar!»
Vilken vila för hjärtat att veta, det Han
är nära, hugsvalande och hjälpande ...
I Pachung (Paoning) hade först de röda
och sedan soldater härjat på systrarnas
hem, så det blev mycket arbete att få det
någorlunda i skick igen. Det var ledsamt
att se förödelsen, t. ex. sönderrivna
engelska och1 kinesiska böcker till ett storit
värde.
Sjuksköterskan Amy Wilson, som gjort
mig sällskap hit, följde även med på ett
besök i Sintientsi. Allt var nu ännu mera
förstört än andra gången vi kommo dit.
Kyrkan var i det skick, att vi’ omöjligen
kunde samlas där, det var bara tomma
väggarna. Jag uppmanade de troende att
taga var sin stol med sig att sitta på, då
vi försökte samla dem till uppbyggelse
omkring ordet. Efter fyra veckor reste vi åter
ned till Paoning, ty jag hade lovat besöka
Pachow, som under dessa år endast fått
ett kortare besök.
Då det sjukhus, där Amy Wilson förut
haft sitt arbete, ej kom att öppnas, sedan
det ramponerats av de röda, ville hon. följa
med mig hit. Vi kommo hit lördagen före
jul. Systrarnas hus såväl som flickskolan
fanns kvar, men gosskolan och det hus,
där missionärsfamiljen bott hade de röda
lagt i aska, innan de drogo bort. De hade
också satt eld på denna gård, så att ett
par rum vid porten förstörts, innan
barmhärtiga människor lyckades släcka elden,
men det finnes varken dörrar eller fönster
kvar. Här finnes ej heller så mycket som
en bänk att sitta på. Vi hade ju medfört
var sin tältsäng och stol. Det var ej varmt,
men Herren bevarade oss för förkylning.
Glädjen bland de infödda var obeskrivligt
stor, deras missionär hade ju kommit
tillbaka. Mellan 50 och 60 kommo för att fira
jul med oss omkring den nyfödde konungen
och frälsaren .. .
Syster Wilson hade en del medicin med
sig, och hon fick dagligen många besök
av patienter. Hon, är nitisk i arbetet, så
de fingo både evangelium och bot för sina
krämpor...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
