Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15. 1 Augusti 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
draga oss undan umgänget med Guds
Ord. På umgänget med Guds Ord
följer vittnesbörd och sedan
gemenskap med Guds folk. Ibland vilja
kristna skjuta skulden på andra för sitt
dåliga andliga liv, men det rätta vore,
att de erkände sig hava försummat
den enskilda bönen och umgänget med
Guds Ord. Hålla vi oss nära Herren i
dessa stycken, så vill Han hålla sig
nära oss, och Han skall giva oss en
kraft som övervinner i allt och
framför allt skola vi slippa komma till den
farligaste av andliga ställningar —
den ljummes ställning. Ljumheten är
i sig själv ett fördärv, men den har
något ännu värre med sig. Den drar
andra in i samma fördärv. Bli
människor ljumma eller varma, där du går
fram? Vi önskade, att det om oss
alla kunde sägas: Vi höra icke till
dem som draga sig undan, sig
själva till fördärv. Men här gäller det
icke för dig att svara för andra utan
endast för dig själv. Vart hör du? Står
du under Guds välbehag eller endast
under Guds fördragsamhet? Gud
hade fördrag med sitt Israel i 40 år, men
Hans fördragsamhet hade en gräns —
den räcker icke till evig tid. Säkert
är, att vi alla stå under Guds
fördragsamhet. Eljest vore vi icke här i dag.
Men vi måste komma längre, vi måste
komma över gränsen in i löftets land,
under Guds välbehag. När kejsar
Na-poleons trumslagare fick order om att
slå till reträtt svarade han: Ers
majestät, den signalen kan jag ej. Vad
kan du då? Jag kan blott slå halt,
heltom och framåt marsch. Och det
gjorde den lille trumslagaren, och
segern vanns. Gör halt, gör heltom och
marschera framåt, på det att du icke
må dö utan rädda din själ. Amen.
Kallelsen till Lammets bröllop.
Grosshandl. Joh. Andersson var
näste talare. Med stöd av Matt. 22: 1 f.
S EG RAR 299
talade han särskilt med anledning av
orden »—■ men få äro utvalda.»
.Bjudningen till lammets bröllop är
ett glatt budskap. Här är icke sorg
u-tan glädje, ty det är ett konungsligt
bröllop, som bjudningen gäller, och
det skall firas, värdigt en
konungason. Och Jesus har kallat Honom min
Gud och eder Gud, min Fader och
e-der Fader, och det är oss Han tänder
bjuda till bröllop. Då vi nu mottagit
denna bjudning, böra vi dagligen
bereda oss för densamma. Hur bereda vi
oss icke till ett vanligt bröllop, och
här är dock något vida mera. När
sedan allt är färdigt, kommer den
slutliga bjudningen: Stig hit upp! Det
är fruktansvärt att läsa om huru
många som menad e, att de skulle få
komma in. Man anar deras besvikelse,
när de likväl blevo utestängda. Det
är outsägligt viktigt att vi låta oss
rannsakas av den helige Ande, så att
vi må få reda på, vad det är, som
behöver ändras hos oss. Jesu ord säga
oss, att hälvten av jungfrurna icke
voro beredda, ty de hade icke olja nog
i sina kärl. Den hade tagit slut under
väntanstiden. Det var blott de, som
voro redo, som gingo in. Då nu
Jesus kommer, när vi minst förmoda det,,
måste det bli en förfärlig missräkning,
för dem som bli utestängda, de som
menade sig vara med på vägen. Alla
hade fått bjudningen. Ha vi månne
förvår del svarat ett enkelt och klart
»ja»-till denna bröllopsbjudning?
I texten heter det, att en ny
bjudning utgick, ty de första voro icke
värdiga, och både onda och goda
skulle kallas. Det är ofta så numera, att
vi icke få så mycket folk till att
lyssna vid våra möten, men då måste vi gå
till dem med bröllopsbjudningen.
Brudgummen väntar säkerligen att snart
få hämta sin brud. Må hon då vara
klädd så, som det anstår en Kristi
brud. Han kommer att pröva gästerna
och deras utstyrsel. Det heter i Jes.
61: 10: »Han har iklätt mig fräls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
