Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15. 1 Augusti 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
i TRONS SEGRAR
haft snö, och de säga i tidningen att på 32
år ha de icke sett så mycken snö i Afrika.
De infödda frysa väldigt. Vi äro friska
och förena oss nu i varma hälsningar till
eder alla.
Broderligen
C. E. Lundin.
Brev från Alice Carlsson.
Älskade missionsvänner!
Nåd och frid!
Våra (mina) ögon hava sett din
frälsning. Luk. 2: 30.
Pingsthelgen 1936 är nu blott ett minne.
Som tre dagars möten voro annonserade
och togo sin början pä pingstdagen,
kom-mo byfolket redan på pingstafton. Det är
alltid något av högtid över stationen, när
våra troende bröder och systrar väntas
från skilda håll. Att se kvinnorna komina
styltande på sina små fötter med ett litet
klädbylte under armen, tycker jag är så
rart. Ansiktets leende, med ordet frid på
deras läppar, allt talar om att
övergången från mörker till ljus inträtt.
Lisa Andersson, Ö. M:s missionär som
gästat oss en tid, Nanny och Karl, samt
de infödda medarbetarna hjälptes åt att
frambära livets ord. Även ett par unga
bröder fr. Peiping (19—20 år), kommo helt
oväntat, lagom till mötenas början. De voro
på Väg till platser häruppe i Shansi, där
ingen verksamhet är. Deras vittnesbörd och
sång var uttryck för vad Jesus var för dem,
och deras korta besök var till glädje både
för gula och vita. Vilken nåd att Gud
kallar ut unga män bland Kinas eget folk
och gör dem villiga att göra Jesu frälsning
känd. Bönesvar!
Annandagens möten voro av särskild art.
På f. m. höll Karl doppredikan. Ordet fick
självt tala. Därpå följde vittnesbörd av dem,
som hade dopsanningen klar. Den ene
efter den andre avlade sin bekännelse.
Gripande var att lyssna till hur Gud i sin
kärlek frälst dem och fört dem igenom många
svåra pass, som vi svenskar ej veta något
om. Efter vittnesbördsmötets slut samlades
församlingen för att rådgöra om dessa,
som vittnat, skulle få döpas eller ej.
Genom handuppräckning skedde röstningen.
En kvinna tillsades att vänta, emedan hon
hört mycket lite av evangelium och alla
fruktade, hon ej var född på nytt. Tre
blevo inkallade, emedan det var sådant i
deras liv, som måste undan, innan de stego
ned i dopvattnet. Den ene var en
affärsman, och som han sålde cigaretter o. d.
tillfrågades han, om han var villig
upphöra med det. Det var ingen lätt sak för
honom att avgöra det, ty han var rädd för
sin mor. Allvarligt ställdes han inför
vikten av hel efterföljelse och att vara klar
på alla punkter, på vilket följer välsignelse
och seger. Han beslöt att vänta. Våra
böner följa honom. Hjälp oss bedja för
honom! Han är en präktig medelålders man.
Du vet, blir det inte framgång blir det
tillbakagång. En annan ung man i vars
hem fanns avgudar kvar, lovade att göra
»husrent» när han kom hem. Det var hans
hustru, som hade en avgud för sina ögon.
Hon är ännu ej frälst. Men han sade: »Hon
är inte hemma, nu när jag kommer hem,
och då skall jag kasta ut den». Han är en
av åtta söner i ett hem, den förste att
tro på Gud, och lidandet för Jesu namns
skull liar ej uteblivit. Men Gud har
givit honom nåd att stå för Jesus. Vi tro
Gud vill frälsa hela det hemmet.
Förvandling till det bättre har redan skett. —
Sä var det en kvinna, sorn förut varit
bud-dist och ej ätit kött sedan buddistlöftet
gavs, och fastän hon en tid varit frälst,
hade hon ej vågat äta kött. Inför oss alla
lovade hon göra det under middagen. Och
när vi just satt oss ned vid middagsbordet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
