Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. 15 Augusti 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
Jesu offer och vårf offer.
Pastor Fritz Peterson stod åter en
gång i talarstolen. Likt den danske
domprosten Chr. Skovgaard-Petersen,
vilken utgivit en serie, betitlad: »Korta
ord om stora ting», ville pastor
Peterson uttala några korta ord om det
stora offer Kristus bragt och om vårt
offer för Honom.
Det ligger något oändligt stort, då
man tänker på det kända ordet i Joh.
3:16. Det är outsägligt stort, att Gud
så älskade världen, men något ännu
större synes det vara, att, då Han
visste, vad det skulle kosta Honom,
Han ändå skapade världen. Därför
kunna vi också säga: Så älskade Gud
världen, att Han skapade den och
icke skonade sin egen Son för att
återlösa världen. »Gud är för oss»,
månne man kan lita på det ordet?
Ja, Paulus har givit bevis därför. Han
skriver: Vi äro ock av Hans släkte.
Och hur härligt det är, att Gud är
med och för sina släktingar, »Han som
icke skonat sin egen Son.» Så drager
aposteln därav en slutsats: »Huru
skulle Han kunna annat än också skänka
oss allt med Honom?» Är Kristus
verkligen uppstånden, då är Han
också vår husbonde. Har du månne
dragit den slutsatsen? Det heter, att
Jesus efter sin uppståndelse
uppenbarade sig för de sina. Är också du
glad över en uppstånden Frälsare?
Huru skulle Gud kunna annat •— —
— ? Han, som icke skonade sin egen
Son, men väl skonade Abrahams son,
Isak.
Någon har sagt, att Abraham blott
hade två blad i sin Bibel. Det ena
bladet var fullt av sandkorn, det
andra av stjärnor. Där kunde han läsa
och räkna sandkorn, tills kvällen kom,
då han fick gå till det andra bladet och
räkna. Abraham såg däri Guds
löften, och han trodde Honom, som
givit löftena. När du nu i dag har flera
blad i din Bibel, borde du ju tro mera.
SEGRAR 3 i 9
Det heter om Abraham, att han blev
allt starkare i tron och gav Gud äran.
Vilken högtidsstund det måste ha
varit för Abraham, när Isak föddes!
Huru glada de skulle vara! Men så
kommer Guds befallning till honom
att offra löftessonen, och det heter,
att man »tidigt följande morgon» gav
sig i väg. Man kanske kunde tänka,
att Abraham ville ge sig i väg tidigt,
så att Sara icke skulle hindra honom
att lyda Gud. Tyvärr är mången
hustru i dag ett hinder för sin man
på den punkten, och många män ha
hindrat sina hustrur att lyda Gud. Av
berättelsen framskymtar det, att
Abraham har gått ined nedböjt huvud, ty
det heter, att han på tredje dagen lyfte
upp sitt huvud. På denna tunga väg
födde Abraham in en ny tanke i
mänskligheten. Vilken tanke? Jo, han
tänkte, att Gud var mäktig att även
uppväcka från de döda. Det var
första gången den tanken tänktes i
mänskligheten. Någon har skildrat, hur
det var första gången, döden trädde
in i mänskligheten. Man har målat
förskräckelsen hos Adam och Eva, och
Adam synes bära sin döde son på
sina armar. Då var
uppståndelsetanken ännu icke tänkt i världen.
Därför var den dagen så tung. Men
Abraham tänkte uppståndelsetankar på
grund av Guds löften. De gå till
altaret, och Isaks fråga kom: Var är
offret? Och Abraham svarade: Gud
utser nog offret, min son. För vem av
de båda var månne striden svårast?
För Abraham eller för Isak? Isak
hade ju kunnat säga nej, men han
lät sig lydigt bindas. Isak blev
skonad och fick stiga ned av altaret. Isak,
löftessonen, skonades, men det av Gud
utsedda offret, Hans ende Son, lades
där. Vi se Fadern och Sonen på väg
till Golgata offeraltare. Sonen beder:
Fader, om möjligt gånge denna kalk
ifrån mig. Men Han skonades likväl
icke. Där var törnen, marter och
ångest. Känner månne ej en jordisk fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
