- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjunde årgången. 1936 /
325

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. 15 Augusti 1936 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR

3 i 9

hans jordiska tillvaro ett beständigt
döende dag efter dag (1 Kor. 15:31;
2 Kor. 4:11).

Vi må emellertid lägga märke till
att Paulus vigde sitt liv åt Gud
genom dopet i Damaskus —• icke först
senare i Antiokia (Apg. 13:2, 3). Att
apostlar och diakoner under
handpå-läggning avskildes för sin gärning är
en sak för sig. (Se äv. Apg. 6:5, 6!)
Men alla de troende kallas i skriften
för heliga, d. ä. avskilda.
Avskilda från synden — d. v. s. från sitt
förra själviska liv — för att leva med
Kristus för Gud. Och dopet var den
högtidliga invigningshandlingen (Rom.
6:4—14). Bibelns framställning i
detta stycke kan i korthet
sammanfattas sålunda: »Varje kristen en
missionär. Hela livet en gudstjänst. Den
kristnes livsmål: Guds ära och
människors frälsning.» (1 Kor. 10:31—.1.1:
1.)

Alltså borde även i dag varje
kris-tens liv vara ett liv invigt till döden,
utgivet för Mästarens räkning. Men
sanningen om vad det egentligen
innebär att vara en kristen har blivit
sorgligt fördunklad, och dopets
verkliga karaktär är nästan totalt förgäten.
Säkert är, att många troende —
både odöpta och döpta — behöva
förnya sitt förbund med Herren. De
sakna en verklig invigningsstund i sina
liv. De behöva få se, hur i grund och
botten själviskt deras s. k. kristna liv
är. Och de behöva få en ny blick på
den uppståndne och förhärligade
Frälsaren, så att de bliva av hjärtat villiga
att inviga sina liv åt döden. Att
sålunda helhjärtat gå in för att för sin
person förneka allt självlivs
existensberättigande, är den verkliga vägen till
erfarenhet av Jesu Kristi
uppståndelsekraft (Fil. 3:10).

* *

*



Den 6—12 juli i år voro vi en skara
församlad inför Gud på Eneboga i

Södermanland. I helig stillhet
förnuin-mo vi Herren tala till våra hjärtan
förmanande och utrannsakande,
tröstande och uppmuntrande. Hur sådant är,
kan ej så noga beskrivas. Det måste
upplevas. Det ledde emellertid till att
flera av deltagarna på nytt
överlämnade sig åt Herren. Vi fingo på
lördagskvällen en underbar, välsignad
invigningsstund, som säkerligen aldrig
skall förgätas av dem som voro med.
Verkningarna av den stunden skola
med visshet sträcka sig in i evigheten,
och följderna — såväl för dem, som
då oförbehållsamt ställde sina liv till
Mästarens förfogande, som för
många andra genom dessa — kunna
icke nu överblickas.

Före själva invigningen upplästes bl.
a. följande bekännelse, formulerad av
Georg Steinberger:

»HERRE,

jag överlämnar mig åt dig med ande,
själ och kropp,
med allt vad jag ät
och allt vad jag äger.
Tag mig till din egendom
en gång för alla!
Jag vill vara i denna världen,
vad Du själv var.

DU GAV DITT LIV.

Jag vill skilja mig från allt,
som kallas död och självliv.
Jag vill vara trogen intill döden och
i mitt liv uppenbara Jesu ödmjuka

och försakande sinne!

* *

*



Mitt livs regel skall därför vara:
INGENTING FOR MIG SJÄLV!

Min glädje :
ATT GÖRA DIN VILJA!
Min prydnad:
DIN FATTIGDOM OCH DIN
ÖDMJUKHET!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free