Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. 15 Augusti 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
höja kineserna, få dem upp på ett högre
plan med högre mål i sikte, besjälade
henne, och framför allt ville hon giva dem
Kristus. Huru gladdes hon ej, då
kineserna bättre och djupare började fatta
frälsningens hemlighet! Allt ville hon offra,
för att Kristus mer och mer skulle vinna
gestalt i dem.
Hon var en god och trofast kamrat.
Hennes plats står nu tom även i kamratkretsen.
Sjukdomstiden — 13 månader — har
varit mycket prövande. Vår vän led svårt
av de svåra hjärtattackerna. Mycket litet
— nästan ingen — sömn under denna
långa tid! Sista dagarna blev det dock
litet mera av ro, tills hon helt stilla och
nöjd gled över gränsen. Hon har gått före.
Ruth Ohlson, född Karlsson, var vid sin
bortgång 49 är gammal. Hon var född i
Hamneda socken den 5 sept. 1887. Efter
en tids vistelse i U. S. A. återkom hon till
hemlandet, genomgick bibelskolan vid
Götabro och utgick som evangelist år 1914.
År 1916 utreste hon som H. F:s missionär
till vårt fält i norra Kina. Förenades
sedermera med missionär Karl Olsson i ett
lyckligt äktenskap. År 1926 tog Gud hem
makarnas lilla dotter Vera. Det var ett
hårt slag för Ruth. Hon fick dock nåd
att i ödmjukhet böja sig under Herrens
vilja.
1933 kommo vännerna Ohlsons hem för
sista gången och blevo så genom Ruths
sjukdom förhindrade att återvända, såsom
tänkt var, hösten 1935.
»Den rättfärdiges åminnelse lever i
välsignelse». Ordspr. 10:7.
Frid över ditt minne!
Anna Classon.
Till härlighetens land.
»Herre, nu låter Du Din tjänare fara
i frid, efter Ditt ord, ty mina ögon
hava sett Din frälsning». Luk. 2: 29.
Ett brev häromdagen me-ddelade mig
bland annat: »Kan du tänka dig: jag fick
SEGRAR 3 i 9
vara med på Moster Stinas begravning! Det
gick så hastigt.»
Ett annat brev innehöll följande: »Nu
har Moster Stina fått flytta hem, vilket hon
så länge bett om. Skönt för henne. Vi
begravde henne i söndags».
Det var den 19 juli. Väntan hade varit
lång. Därför var hon glad över att vara
framme vid den sista stationen. Hon ville
ofta vi skulle sjunga den sången: »O du
ljuvliga hem, huru längtar ej jag Att,
förlossad och fri, få dig skåda en dag!»
(Förb. 674.) Guds ord blev sant för henne:
»Jag skall mätta dig med långt liv och
låta dig se min frälsning» (Ps. 91:16).
Moster Stina Jansson, Finnbo,
Smedjebacken, var nära 90 år gammal, då
uppbrottsordern kom. Hon och hennes man
blevo jämte mänga andra vunna för Gud
för flera år sedan, då H. F:s
evangelister kommo med frälsningens bud till
Finnbo bruk med omnejd. »Moster Stina»
har varit en mycket trogen vän till H. F.
När evangelisterna kommit för att hälsa
på henne, har hon alltid velat tala om Guds
och H. F:s intressen. En mångårig
prenumerant på T. S., var hon ännu i sin
lev-nadsafton frisk i sin ande och en trogen
förebedjare. Evangelisterna, missionärerna,
de yngre som de äldre, och de olika
missionsfälten — allt hade hon så väl reda
på. De senaste åren voro syn- ocli
hörselförmågorna nedsatta, till stor prövning för
Moster Stina. Ty att läsa Bibeln och Trons
Segrar utgjorde hennes käraste
sysselsättning.
Strax före midsommar träffades vi för
sista gången. En nästan otålig hemlängtan
ville komma över henne, och hon sade:
»Jag kan nu ej se den vackra grönskan
där ute och ej heller höra någon fågelsång.»
Hennes anhöriga hade satt blommor och
grönt på hennes bord, men hon kunde ej
se det. Nu ha hennes ögon fått se Guds
frälsning i Haes oförgängliga paradis. »I
helig skrud kommer din unga skara inför
dig såsom dagg ur morgonrodnadens
sköte» (Ps. 110:3). Märk: »Din unga skara».
Vi gå mot evig ungdom. Den lame skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
