Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. 1 September 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
kat ned litet mat och ordnat med vad
som behövde ordnas, satte vi kurs på
mötesplatsen.. De övriga fingo bekväma sig
iill att skaka på den vanliga träaxelkärran,
medan jag trampade min cykel. Då jag
kom till stadsporten, höllo ett par män på
att söka iå liv i en kvinna, som fallit av
«n åsna. Några andra män kommo från
motsatta hållet och ställde sig att
titta. En bland dem brast ut i ett gapskratt
och utropade: »Titta på den där kvinnan!»
Man undrar ibland, om det finns något
hjärta i hedningarna. Det finns, men inte
har Kinas s. k. »kultur» kunnat framskapa
några ädlare känslor däri. Först med
frälsningen blir det ert annat.
Då vi kommo fram till samhället, som
ligger alldeles utefter den gamla kinesiska
muren, var det lilla kapellet i det närmaste
fullsatt. Mötet började så gott som
omedelbart. Det var ingen tid att förlora, ty
resan hade för mina kamrater tagit tre
timmar i anspråk. Broder Öberg var ledare
för mötena, och Bror ledde sången med
sin konsertina, medan Lea Öberg spelade
cittra och jag bankade på stortrumman och
cymbalerna. Fastän det var varmt och
trångt, sutto dock en hel del och lyssnade
uppmärksamt. Särskilt fäste jag mig vid
ett par kvinnor, som syntes mycket
intresserade av att lyssna till budskapen. Då
det över två timmar långa mötet var slut,
»gick var och en till sitt».
Vi köpte oss litet potatis, som
»vaktmästaren» kokade åt oss. Litet kaffe hade vi
med i en burk, och kaffepannan hade också
fått följa med, ty svensken förnekar sig
inte ens då han är missionär i Kina.
Efter det »kaffepetter» blivit behandlad på
det rätta sättet, blev det allmänna
omdömet: »Det är i alla fall härligt med en
liten kaffetår på maten».
Efter en stunds vila började e. m.-mötet,
■och då kommo så många kvinnor, att en
del måste stå utanför på gården och höra
genom det öppnade fönstret. Vad man i
Sverige skulle kalla för »stillhet» förekom
ju inte här. Därtill var det för mycket barn
och nyfikna gummor. Trots allt syntes det,
SEGRAR 3 i 9
att flera ville få reda på så mycket som
möjligt om Jesus.
Det var så gott som nedmörkt, då mina
kamrater knallade in i stan med sin
åsnekärra. Jag hade då varit hemma en god
stund. Trötta voro vi efter utflykten, så vi
döko ned i sängarna fortare än vanligt, men
jag tror, att »var och en var belåten med
sin dag», som det brukar heta.
Eftersom det är mig omöjligt få tid att
skriva brev till alla kära vänner, ville jag
på detta sätt genom T. S. sända er en
liten men kär hälsning. Än en gång
ett-hjärtligt tack till alla, som sänt sina
hälsningar, evad det nu var ett brevkort från
konferensen eller ett brev från platsen där
Du bor. Tack också för förböner och offer!
»Herre, giv seger; ja, Konungen svare oss
på den tid, då vi ropa.» Ps. 20.
Fridshälsningar från Bror Josefsson och
mig, edert sändebud i Kina
Fritz Sverker.
r felO
Brev från E. Andersson.
Betania M. S., Izotsha P. O.,
Natal, den 20 juli 193G(.
Dyra missionsvänner!
Jesus är vår frid!
»Den. svagaste må känna sig
såsom en hjälte.» Joel 3:10.
Ett uppmuntringsord i sanning för
Herrens tjänare och vänner! Det är ej en lätt
sak att känna sig stark och frimodig,
när man ä r svag; endast i gemenskapen
med Honom, som sade: »Mig är given
all makt», går det. Guds kraft väger upp
vår svaghet — det visste och kände Pau-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
