Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. 1 September 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
342
310 i TRONS SEGRAR
lus. Gud vare tack, att den nåden är
också oss beskärd!
Länge har min penna varit »stum». Det
ges tider ibland, då man ej kan skriva,
om man än så gärna vill, och då får man
väl nöja sig därmed. Nu må en hälsning
genom vår kära T. Sl dock bli synlig.
Att vår Gud sparar oss för det som
gott är, vill jag ej förtiga. »Förgät icke»...!
Att summera ihöp välgärningarna under
det flydda, går ej. Välsignelserna, som mött
under vägen, äro oräkneliga, ja, en enda
lång kedja av bara nåd. Stort att få
begrunda dem! Man blir själv liten, då man
så gör. Givaren blir så mycket större.
Vad som nu ligger närmast att
meddela om, vår bibelkurs, som denna gång
hade sin plats på Betania. Våra troende ha
sen gammalt varit vanda att ta emot dem
av deras egna, som komma. Nu såg det
mörkt ut i den vägen, ty i följd av torka
under såningstiden fingo många av dem
ingen skörd alls. Att avlysa bibelklassen
för denna sak, ville vi ej. Vi ha dock på
det senare gjort inskränkning, vad antalet
deltagare angår, så att endast evangelister,
predikare och söndagsskollärare skulle ha
tillträde.
Nu kom samlingsdagen. Här sutto tre
män från annan plats utanför lässalen.
Ingen syntes bry sig om dem. Jag suckade
och bad i min ande: »Hur skall det här
bli?» Rum fanns men ingen mat. Nåja.
Gud ser! Från utposterna begynte mat
komma. Allt ordnade sig, och trots det att
antalet män och kvinnor ökades dagligen
och kapellet fylldes, blev ej mera tal om
brist i lekamligt hänseende. Den
tvivlande Tomas hade blivit kuggad för denna
gång och nästan tillintetgjord, då en av
mina grannar uttryckte, sedan besökarna
rest: »En hel del mat blev över!» Så
gör Herren ...
Brr. Johanson och Karlson hjälpte mig
med undervisningen under de tio dagarna
kursen varade, och måste jag säga, att
Guds nåd var väldig över oss. Sanningarna
trängde ned, och röster hördes, som sade:
»Dessa dagar ha givit oss mer och gått
djupare än någonsin förut». Åtskilliga äm-
nen vidrördes. Men då lektionerna gällde
huvudsakligast »arbetare», så fingo
Timo-teus-breven genomskådas, och stora
sanningar kommo fram, som ej förut beaktats.
Varje kväll hade vi offentliga möten för
massor av människor. Tillfällen gåvos då
för våra svarta medhjälpare att dela ut av
de sanningar, som Herren givit dem.
Broder K—n lät oss också en kväll se
ljusbilder ur Jesu liv. För våra svarta blev
denna skildring högst tilltalande, och
hoppas vi, att de ej så snart glömma den.
Guds Ande var märkbart nära under dessa
möten. Många sargade bröst fingo hjälp,
och en del sjuka fingo förbön. Sista
söndagen måste vi av utrymmesskäl samlas
ute. En stilla, ljuvlig dag med ej för mycket
sol fingo vi, och rösten från ovan ljöd
kraftig från vittnenas läppar och hjärtan.
Broder Linde med familj, som f. ra. är
nere vid kusten, fick också tillfälle att dela
ut de eviga sanningarna.
Med tack til! Gud och människor —
särskilt till dem som härbärgerat — fingo
vi nu säga varandra farväl och söka att
på var sitt håll »i d i s s 1 a» vad vi fått.
För närvarande ha vi vår reseevangelist
Maqawe Kusi från Imbizana på vårt fält
här. Han stannar en vecka på de större
posterna samt en halv på de mindre. Kusi
är en varm och ödmjuk man och vittnar
gott om Gud. Det tar ju en rundlig tid för
honom att hinna över de 10 poster, som
äro förenade med Betania. Denna vecka
är han i verksamhet på huvudstationen.
Må Gud få tala till själarna genom sin
tjänare!
Ett viktigt arbete sysselsätter oss också
under dessa dagar. Vi hålla nämligen på
med att tillsätta diakoner till
under-lättnad för evangelisterna och mig själv.
På tre platser ha vi nu tillsatt sådana, män
och kvinnor. Bedjen Herren för oss och
dessa, att de må känna sitt ansvar och
sålunda bli till verklig hjälp. »Guds arbetare,
Jesu Kristi medarbetare».
Varm hälsning till vännerna i norr och
söder från min hustru och eder i Jesus
förbundne
E. Anderson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
