Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. 1 September 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
i TRONS SEGRAR
Yrhu^Jjlr
I^Midef
Från Östgötabygder.
Den 9—10 aug. firade Emaus-förSamlingen
i Grebo sommarens sedvanliga
uppbyggel-semöten. Lördagskvällen kl. 8,15 var
högtidens första möte. Einar Olofsson talade
om huru Herren fordom, där Han gått
fram, bringat väckelsens budskap, och
uttalade sin önskan att Herren mä fä väcka
oss till att bh bärare av detta budskap
och även mottaga det Herren ämnade giva
under dessa dagar.
Söndagen ingick med strålande sol. Vi
på-mindeb genast om den nådessol, som i
Kristus uppgått. Detta födde fram
tacksamhetens känslor i våra hjärtan över vad
Herren gjort i svunna dagar. Som Han var
i går, sä är Han i dag. Emausförsamlingen
i Grebo har under den förlidna vintern fått
se och erfara, att Korset ännu lyser
vilsegångna hem samt värmer och tänder Guds
kärleks eld i mörka, l<alla hjärtan. Därför
fingo vi i tidig morgonstund samlas vid den
så vackra sjön Erlången till dophögtid. Den
ene efter den andre kom, och snart var en
stor skara samlad. Tälten, som för ’tillfället
rests vid sjöstranden, påminde oss om att
vi äro gäster och främlingar — på resa hem.
Ida Boström framträdde och höll én
uppmärksammad predikan med ledning från
Apg. 8: 26—40 och talade om hur Gud
tager sig an den enskilda människans
behov, såsom Han gjorde med hovmannen.
Sedan döptes tre syskon till Kristus.
Därefter samlades vi till enskilt möte i Emaus,
då församlingsföreståndaren, handl. Oscar
Persson, lämnade minnesord till de nydöpta.
Enligt den apostoliska ritualen fingo vi
ned-bedja Guds välsignelse och hälsa dem
välkomna till församlingen. Helge Hagdahl
samlade våra tankar kring Guds-ordet
hämtat från 1 Kor. 1 : 14—18. Med värme
påvisade han Korset såsom det medel Guds
Ande använder till att omskapa, pånyttföda
och bevara en människa. Sedan fingo vi
gemensamt samlas omkring Herrens bord. Och
så var förmiddagens sköna möte slut.
Kl. 2 e. m. samlades vi återigen, då
Emaus var till trängsel fvllt av en
hög-tidsfirahde skara. Sången 465 sjöngs.
Församlingsföreståndaren välkomsthälsade alla
med att läsa 1 Petr. 4: 3—14 och uttalade
sin önskan att Herren genom Ordet skulle
få möta och välsigna, såsom Han vill.
Einar Olofsson hämtade sin text från 2
Mos. 33:18 och påminde om de många
härliga böneord, som i Herrens bok äro
unptecknade. Men blott få kunna mäta sig
med Mose bön: »Låt mig fä se Din
härlighet». Moses hade kommit Flerren
närmare än folket. Han hade talat med
Herren. Likväl beder han att få s"kåda in i
Guds väsende. Vi behöva ALLA bedja
denna bön, därför att enligt Rom. 3:21 sakna
vi såsom av oss själva härligheten från
Gud. Moses bön var buren av en mogen
överläggning och framvuxen ur en djup
erfarenhet i samlivet med Gud. Därur
uppstår helt naturligt en önskan att få se
Honom. Herren har behag till en sådan bön
och1 svarade därför också sin tjänare, att
han skulle få se Guds härlighet, pä samma
gäng som Man gav till känna, inom vilka
gränser detta var möjligt. Begränsningen
ligger hos oss såsom förgängelsens barn.
Moses fick av Herren befallning att ställa
sig på Klippan. Där skulle han -fä skåda
Guds härlighet. Detsamma få vi i nya
förbundet göra. Kristus har kommit för att
uppenbara Guds härlighet. Inför skådandet
av Guds härlighet förlora bedrövelserna,
sorgerna, missräkningarna och lidandet sin
tvngd. De betyda INTET enl. 2 Kor. 4:
17.
Ida Boström fortsatte och talade med
ledning från 4 Mos. 32: 1—12. Hon betonade,
hur Israels barn i motsats till Mose bådo
en självisk bön. »Låt oss fä slippa gå
över denna Jordan». I vår otro och
själviskhet bedja vi många gånger: »låt oss få
SLIPPA gå igenom prövningarnas, lidandets
och ensamhetens Jordan. Och i stället för
att gå över Jordan och intaga landet, som
flyter av mjölk och honung, stanna vi i
öknen och dö. Så var e. m. möte slut,
och en stunds rast följde.
Kl. 5 e. m., som var högtidens sista möte,
var Emaus återigen fullsatt. Helge
Has-dahl jDredikade, med stöd från Luk. 16:
9—13, och påminde om vikten av att vara
»trogen i det lilla», även det som inte
synes eller uppskattas av människor — trogna,
så att både Gud och människor kunna lita
på oss. Troheten i det minsta skapar fram
troheten i vad mer är. Och otrohet i det
minsta har till följd otrohet i vad mer är.
Han påminde om det sannskyldiga goda,
som vi fått av Herren. Och till det kunna
vi räkna frälsningen genom Kristus,
syndernas förlåtelse och frid med Gud.
Så blevo vi genom Ida Boström med
våra tankar förda till 2 Mos. 19:4, och
erinrade om att vi alltid skola möta
fienden såsom en övervunnen fiende. Det
skapar fram trygghet. — Jesus bär oss på
örnavingar — hem, dit inga stormar nå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
