Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18. 15 September 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 i TRONS
liga avsikten får ännu ej avslöjas. Den
måste döljas under tystnad.
Absolutismens eller despotismens
ande, expansions- och
erövringslystnad är nu lika härskande i Italien
som i det gamla Rom. Siaren på
Patmos såg »kvinnan sitta på ett
skar-lakansrött vilddjur» (Upp. 17:3).* De
två äro oskiljaktiga och skola förbliva
det, till dess Herrens dom kommer för
dem båda. Forts.
Jubilate - Amen!
Det är den inramning, med vilken
jag önskade omgiva mitt
25-årsjubi-leum som missionär. Endast
överskriften dock eller rättare avslutningen av
penndragen i mina jubileumsminnen.
En ram förutsätter alltid ett
sammanbindande något, och för att
fullända ramens hopfogande skulle jag
vilja nita samman dess övriga sidor
med: »mycken kärlek» — »många
misstag» — outsägbar nåd». Så skulle min
jubileumsram ta sig ut.
Man kan, om man så vill, börja med
»outsägbar nåd»; ty det var min
kallelses utkorelse, som här kom till sin
rätt. Icke självvald väg. Guds direkta
finger — utpekande vägen i okänd
framtid. Inga berusande
känslostämningar buro mig ut över skumhöljd bölja.
*»Kvinnan», »den stora skökan» är
påve-dömet, och det skarlakansröda vilddjuret,
som var fullt med hädiska namn och hade
sju Iruvud och tio horn», är det i sin sista
form återupprättade rontarväldet, nämligen
i form av tio riken med ett gemensamt
överhuvud. »Kvinnan» har här en
dominerande plats, i det hon sitter pä vilddjuret
och tyglar det — såsom en ryttare tyglar
den häst på vilken han rider. Men å andra
sidan måste vi ihägkomma, att vilddjuret
»bär henne» (17:7). I-sin slutliga
verksamhet stödes »kvinnan» av vilddjurets, det
antikristiska väldets, hela makt. Detta till
dess hennes domsstund är inne.
Översättaren.
SEGRAR
Min kallelses gärning, av skiftande art,
krävde sans och moget övervägande.
Gal. 1:15, 16 blev det avgörande
momentet.
I min brevlåda låg en dag ett med
rött bläck understruket urklipp från
en lokal tidning: »Biskop Pers o
n-n e om E f r a i m s söner» —:
»Dessa den sig så kallande d:r
Lees anhängare äro jämte des. k.
»H e 1 g e 1 s e f ö r b u n d e t s»
profeterande och tungomålstal
an-d e »döttrar och söner», o k u n niga
bondpigor och bondpojkar,
de farligaste folkfördärvare hos oss,
just därför att de komma under
kristendomens dok och väckelsens
förklädnad. I jämförelse med »Efraims
söners och döttrars» är
socialisternas och även
ungsocialisternas spel rent spel. Varm
anhängare av trosfrihet, skulle jag dock
nästan önska, att vi med lagens hjälp
kunde göra slut på detta oförsynta
ockrande på dumhet och okunnighet,
som, enligt min mening, icke kan eller
bör skyddas med det så ofta
missbrukade slagordet »trosfrihet». »Efraims
söner och döttrar», »H e 1 g e 1 s e f ö
r-bundets» profeter och
profetissor samt »mormonerna» äro ett
triumvirat, som svensk lag borde
förbjuda ur »civilisationssynpunkt».
Ett ännu i min ägo gulnande
jubileumsblad!
Motsägande konflikter med älskade
»nära och kära» voro emellertid
utkämpade. Väl krympte hjärtat samman vid
tanken på, ja, vad? ! Icke kunde jag
aningsvis veta då, vad löftet om
trohet inför Gud och människor
innebar, men steget var taget med Gud,
som själv måste svara för följderna,
om jag skulle misslyckas som maka,
mor och missionär.
De moderlösa små och deras av
sorg och arbete nedbrutne fader,
förstod jag, uppfordrade med heligt
allvar varje känslonerv t i 1.1 ett fullt och
helt utgivande. När »Armsdale Cast-
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
