Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18. 15 September 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
i TRONS SEGRAR
sorg om mitt framtida varande. Skulle
de ännu en gång få rå om mig i deras
krets? Min förra livsgärning stod mig
ännu till buds. Det gällde nu att
pröva hållbarheten i min missionskallelse.
Även nu kom mig Gal. 1:15, 16 till
hjälp. Mitt beslut var fattat!
Lidandet skulle bli min högskola, där
självhjälp inhämtas — från potens till
aktualitet.
Gud har aldrig lovat skona oss från
lidande, men Han har alltid lovat bära
oss igenom. Jag kände Hans eviga
armar sträcka sig ned, och villigt lät
jag mig bäras ut igen på synbarligen
obanad stig. Vår viljas innersta
väsen i Guds vilja gör oss till vad vi
önska bliva: icke jag, men Gud, ingen
mänsklig kopia men vila i Gud med
hjärtats livsrötter för utdanande av
den personliga gudsmänniskans
individualitet. Saligt bundna frihet! Och
Gud håller att lita på. »Min enda
omsorg vare den att ingen omsorg
hava.» — Människor ha svikit mig;
jag uppröres icke. Det var ju bara
jag, som själv misstagit mig i
avseende på dem.
Min andra period av min
missionsgärning var ett steg i absolut
hjälplöshet.
Ett kännbart åsidosättande av mitt
missionsarbete i skola, resor ute bland
de svarta, ett utgivande av krafter
och intresse av mera personlig
karaktär i Oscars församling var icke
min uppgift mera. Inom fängelsets
murar och i rättegångssalen blev min
plats. Jag vet, att det har varit min
vrå, av Gud mig given. Gud vare
tack för det! En uppgift inom lyckta
dörrar i mer än ett avseende. Hopp
och missräkningar, nöd och nåd,
tårar och bön innesluter så mycket
o-tolkat.
Jag har nu i september månad
detta år hunnit 25-årsgränsen av min
missionsgärning. Mycket har jag
längtat att hinna dit. Känner det nästan
som ett avslutande helt.
»Gud vare tack, som giver oss
seger genom vår Herre, Jesus Kristus!»
Det är helg där inne i hjärtedjupet,
sammanringningens aftonklockor
förtona i ett själens stilla tillbedjande:
Jubilate — Amen!
Augusta Emanuelson.
Fråri HgH nim nå \ fet *
Från "Klippans" kvartalsmöte i
Bredåker den ZZ—Z3 aug. 1936.
»Herren fortfor att låta se sig i Silo;
ty Herren uppenbarade sig för Samuel
i Siilo genom Herrens ord.» 1 Sam. 3: 21.
På Samuels tid uppenbarade sig Herren
genom sitt ord. Att den välsignelsen ock
är nya förbundets folk beskärd, ha
»Klippans» vänner många gånger i det
förflutna erfarit, när de kommit samman för
att höra vad Oud, Herren, talar, ävenså
nu vid ungdomsförb:s möten i B. Vi tro, att
var och en, som kom med för att höra
Herren tala, också fick skåda Honom i Hans
ord. Halleluja!
Kl. 7 på lördagskvällen hölls ett enskilt
möte, då några beslut angående
verksamheten fattades. BI. a. beslutades, att
antaga erhållen inbjudan från församlingen
i Orrbyn till evangel.-vecka den 27 okt.—
1 nov. och att nästa kvartalsmöte hålles
i samband med ev.-veckans avslutning.
Vi blevo också påminda om att vi äro
gäster och främlingar på jorden. Ordf.
erinrade om att under veckans lopp en f. d.
medlem av ungdomsf:s styrelse gått att
vara när Kristus, nämligen vår gamle
broder Jakobsson, Örarna. Vi minnas honom,
hans intresse och offer för vår mission,
med tacksamhet. Många äro de vittnen,
som gästat hans hem. Sälla äro de, som
samla skatter, där mal och rost ej
fördärva dem. Frid över hans minne!
Efter det enskilda mötet hölls
offentligt möte, då en stilla lyssnande skara —
såsom det syntes mig — mottog ordet
med tacksamhet.
På söndagsmorgonen möttes vi av
strålande vackert solsken, vilket väckte tack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
