Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18. 15 September 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
i TRONS SEGRAR
en hälsning till dem som i bön och offer
stödja lappmissionen.
I sällskap med br. L. Forsberg, som ju
även förut varit med på dessa färder,
började jag att vandra upp mot snöfjällen och
lapparnas sommarvisten mänd. den 26 juli.
Den föregående söndagen voro vi nämligen
i Kvikkjokk, där ganska många voro
samlade med oss till möte i Guds stora
tempelsal. Av idel nåd gav oss Herren ett
mycket lämpligt väder. Det blåste nämligen
rätt så friskt, och de eljest så besvärliga
myggorna höllos på avstånd. Sedan
gå-vos oss även rika välsignelser av höjden.
Fyra dagar tog det oss därefter att gå
till fots, innan vi nådde det första
lapplägret vid Virhjaur.
Den tunga packning, som måste
medföras, jämte regnet, som föll nästan
dagligen, gjorde, att vi ej Kommo så fort
fram.
På tredje dagen sågo vi färska
björnspår på stigen, men Gud styrde det sä,
att det ej behövde bli något möte med
denna skogens konung, som nog ej alltid
är så beskedlig.
Väl framme, kände vi oss mycket
tacksamma för Guds godhet och hjälp i allt,
både andligt och lekamligt. Med styrkt
frimodighet besökte vi sedan den ena
kåtan efter den andra. Överallt lämnades
någon fraktat eller tidning, och efter tid och
möjlighet samlades lapparna gärna till bön
i någon kåta. Med glädje minnas vi dessa
stunder, när »fjällets barn» andäktigt sutto
ner och lyssnade till talet om en korsfäst
Frälsare. När vi sedan gemensamt spelade
och sjöngo någon sång, kändes himmelen
nära.
Ganska många lappläger besöktes på
denna resa, och vi tro, att det heliga
Gudsordet, som är sått, ej skall bliva utan frukt.
Jesus förmår!
Fridshälsningar till både kända och
o-kiindu.
E. Nilson.
Från EbeneserföFsamlingen i ’
EI-vesta.
Fastän sällan någon rapport synes i T. 9.
från denna plats, kunna vi dock till
Herrens ära meddela, att också här finnes en
skara av »utvalda främlingar», som vilja
kämpa Herrens strider och vara ljus i
mörkret. Ibland har arbetet sett ganska
hopplöst ut för vännerna, men så i djupaste nöd
har Herren åter som svar på bön visat sin
hjältekraft, och den lilla skaran har fattat
nytt mod. i det lilla missionshuset ha dock
många under årens lopp erfarit den nva
födelsens under, av dem äro i dag en del
för evigt bärgade, andra av barnen tillhöra
olika församlingar. Elimförsamlingens
matrikel visar nu ett femtontal medlemmar.
Men deras motto är: framåt med Gud.
Dock från den lilla förs. och andra privata
vänner här erhåller FL F:s kinakassa ett
gott tillskott pr år. Herren känner alla
sina skaffare, och då belöningens dag
randas, skall ingen av dem bliva glömd.
Missionsmöte hölls här lörd. och sönd.
d. 15 och 16 aug. Det bar karaktär av
»allians», vilket ej skadade högtiden vare
sig andligen eller finansiellt. Fyra möten
höllos under högtiden, därav ett speciellt
»barnmissionsmöte». När dagarna voro
ändade och alla återvände till sitt, voro vi
en upplevelse rikare, den, att vi åter hade
mött Gud till förnyelse, för att i
vardagslivet omsätta mötesvälsignelseriia.
De synliga redskapen, som Gud i stor
nåd täcktes använda, voro, förutom en
präktig sångarskara, br. Weinhofer från
pingstmissionen, missionärerna Monsons, Valfr.
Karlson och Gust. Peterson från H. F.
Äran tillhör Gud och Lammet för allt!
G-penna.
Vilohemmet Granbacken.
Jag har haft förmånen att i sommar
tillbringa några veckor på ’det vackert
belägna Granbacken. I anledning därav tar
jag mig friheten delgiva T. Si:s läsare några
små intryck därifrån.
Ett bland de första intryck man får är
att Vilohemmet är »osekteriskt», ty där
möter man vänner från statskyrkan till
"fräls-ningsarmén och pingstvännerna. Som
undertecknad hade ett visst intresse av att
veta. var de hörde »hemma», kom jag till
den slutsatsen, att en tio å elva olika
religiösa grupper voro där representerade.
Mottot syntes dock vara: »I ären alla ett
i Kristus». Enhet i mångfald. Det trevna
hemmet, den präktiga ledningen, de trevliga
gästerna, den kamratlika samvaron, deri
vackra granparken, den närbelägna sjön —
allt samverkade till att vistelsen på
Granbacken blev mycket angenäm. Jag dristar
mig att här återgiva några av de uttalanden
om Vilohemmet, som jag där hörde.
»Vistelsen pä Granbacken är full av ljusa
minnen.» — »Vi tacka Gud, som ledde
våra steg hit.. .»
»Jag har rest mycket och gästat flera
pensionat, större och mindre, med kristlig
regim, men inget liknande detta. Här
råder’ en så god ande och ingen
kotteribildning ....»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
