Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20. 15 Oktober 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS 407 SEGRAR SEGRAR
höll han även i hemmet, en gång
i veckan, så länge det var honom
möjligt. Dessutom företog han resor på
kallelser i hela vårt land från söder
upp i höga norden och stod i en
livlig brevväxling med tusentals sjuka.
Han hade ett ömt hjärta för de
lidande, om också hans sätt att bemöta
dem stundom kunde förefalla något
kärvt. I sitt sätt att umgås med de
sjuka förrådde han en viss släktskap
med F. A. Boltzius, med vilken han
stod i intim beröring under dennes
livstid. Den andliga gemenskapen
med farbror Boltzius knöts i synnerhet
under de dagar han för omkr. 33 år
sedan i Olssons hem anordnade
hel-brägdagörelsemöten. Något av B:s
ande kom från den tiden att vila över
br. O.
För talarestolen hyste O. vanligen
en stor respekt, men bland de sjuka
kände han sig hemma. Under de
samtal, han före behandlingen hade
med dem, som önskade hans förbön,
bemödade han sig om att få deras
tro fast grundad på Guds löften och
att få allt uppklarat med Gud och
alla dolda synder bekända. Därför
följde ock många härliga svar på hans
böner. Hans fasta och -enfaldiga tro
på Gud hade växt fram och luttrats
genom lidande. År 1893 var han
mycket sjuk. Förgäves sökte han läkare.
Då han en dag lade händerna pä
medicinflaskan och bad Gud välsigna
medicinen, talade en röst till honom
och sade: »Du vet det bättre men
gör det sämre.» Dessa ord ljödo
beständigt för honom, tills han hällde
ut medicinen och beslöt att
uteslutande lita på Herren. Nästa dag gick
han till sitt arbete, helt förlitande sig
på Guds ord och löfte; och ju mer
han arbetade, desto starkare blev han.
Han var av läkare förbjuden att åka
cykel, men i Herrens namn satte han
sig upp och åkte och mådde väl därav.
Guds kallelse att tjäna andra sjuka
med förbön förnam han året 1906.
Hans gåva stärktes alltmer under
användandet. Olsson var en bönens
man och hade allt gemensamt med
Gud, även då det gällde yrket och
fabrikatens avyttring. Sålunda
brukade han varken annonsera eller med
lagens hjälp indriva sina fordringar.
Gud fick sköta det hela. »Jag skickar
Gud på dem», sade han om dem som
ej ville betala sina räkningar. Och
jag fick under min vistelse i hans
hem se exempel på huru en
tredskan-de (oomvänd) byggmästare, som fått
en leverans av byggnadssnickerier men
under en längre tid vägrat att betala,
kom mycket förkrossad och botfärdig
och bad att få betala sin skuld. Han
hade plågats av en djup oro i sitt inre,
tills han beslöt att fullgöra sin
skyldighet. — Så småningom blev
tillverkningen av skolbänkar fabrikens
specialitet. Uppslaget till vissa
utmärkta uppfinningar fick Olsson från
Gud, under det han i bön framlade
sitt arbete för Honom.
Olsson var född i Lövestad
socken, Malmöhus län, den 16 juni 1864
och var sålunda något mer än 72 år
vid sin hemförlovning. Omkring 1890
bosatte han sig i Malmö som snickare
och blev 1891 född på nytt. Vid ett
möte i Immanuelskyrkan talade Gud
så mäktigt till hans hjärta, att han
vid sin hemkomst lämnade sig åt
Honom. Han anslöt sig genast till
församlingen och deltog i dess
verksamhet. I söndagsskolan arbetade lian
många år, likaså i styrelsen, vars
ordförande han var åren 1924—1931.
— A Iinmanuelsförsamlingens utpost
i Kirsebergsstaden har P. Olsson
nedlagt ett mångårigt och uppoffrande
arbete såsom dess föreståndare och liar
varit med om att uppföra den
nuvarande predikolokalen där ute.
P. Olssons hem har alltid utmärkt
sig för en alldeles ovanlig gästfrihet.
Otaliga äro visst de Herrens vittnen,
som där fått mat och härbärge under
längre eller kortare tid. Sällan har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
