Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21. 1 November 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
’ 427
och vad som i denna sena tid vinnes för
Jesus.
Broderligen
j. E. Kaminsky.
HEMFÖRLO V ADE.
Clara Carlsson, Grönshult, Ramskulla.
Skulle jag tro det var sant, brevet som
nådde mig, vari jag läste: »Mor har gått
hem och väntar oss nu i sin ljusa
himmel. Den 23 sept. kl. 10,30 blev bon
förlossad från bojorna»?
Jag måste tro det. Den gångna
vintern, dä Mor flera veckor var bunden vid
sjukbädden, trodde vi hembudet skulle
komma, men nu häde krafterna återvänt, och
med glädje sågo vi, huru Mor gick ibland
oss som förr. Den 17 sept. kom
sjukdomen hastigt. Operation måste enligt
läkares utsago genast verkställas; den var
mycket svår, och1 det förut klena hjärtat
orkade ej längre än till den 23. Som ett
trött barn somnade M.or. De som besökte
henne sade: »Det var himmelsk härlighet,
som sänkt sig ned i sjuksalen, och man
erfor: här är helig mark; här bor
visserligen Gud. Själv sade lion: »Jag får nog
flytta hem nu». Och så blev det.
O, vad det jordiska hemmet blev tomt!
M.or var en kristen ej blott i ord utan i
handling, därför har hennes varma
gudsfruktan lämnat djupa spår efter sig i
hemmet. Vi känna alla, att det var sant, vad
någon av syskonen sade: »Aldrig kan jag
glömma platsen där Mor alltid läste sin
Bibel och bad till Gud». Hennes rum är
för oss en helig plats. Mors varma
kärlek räckte ej endast för de fjorton
barnen, som hon själv fött och fostrat. Nej,
bland vittnena, som gått ut och in i
hemmet, hade hon så många »bönebarn», som
hon varmt älskade. Och nu, ni kära, som
arbeta i hem- och hednaland, ni som varje
dag varit föremål för hennes förböner,
tag emot hennes sista hälsning!
Bönestunderna tillsammans med Mor äro dyrbara
stunder som sent skola glömmas. Gud vare
tack för en sådan Mor!
Den 4 okt. gömdes det kära stoftet i
inullen. En stor skara vänner deltog med oss
i sorgen och1 saknaden.
När Jesus uppenbaras, skola vi
återförenas.
Svea.
Alla evangelister av H. F., som besökt
den lilla byn i Rumskulla socken, vet vem
hon är. Hon har nu gått hem till Jesus,
den kära systern, fru Clara Carlson.
Hennes hem var ett sannskyldigt
Betania. När man nådde dess port och hörde
hennes alltid så hjärtliga välkommen, då
både visste och kände man, att man var
hemma. Gud vare lov för sådana hem!
Hon häde som sin uppgift att ta hand
om Herrens små sändebud, och det gjorde
bon med moderlig ömhet och innerlig
välvilja.
Siå ofta det var henne möjligt, var hon
med pä mötena. Hon fyllde sin uppgift
väl i förbönens heliga ämbete. , Där var
hon trogen. Hon kämpade och bad för
vittnena och för syndares frälsning. Och
när hon ej orkade vara med på mötena,
huru innerligt hon då önskade oss Guds
välsignelse, när vi lämnade henne för att
gå till inötet!
Nu saknas hon. Jorden blir så fattig och
tom, när de gamla heliga lämna oss. Tant
Clara saknas av hennes egna men också
av oss evangelister. Vi minnas henne med
glädje och tacksamhet men också med
saknad.
Må hennes vila varda ljuv! Vi mötas,
då Jesus kommer.
En av hennes många tacksamma
evangelister
Andreas T e n g e 1.
Torsdagen den 10 sept. nåddes åter en
av Herrens trogna av hemlandsbud. Det
var den gamle brodern, f. d. kusken A. E.
Jansson, Säckestad, som nu fick sin
längtan uppfylld att få gå hem. Övergången
var ganska lätt. Endast fem dagars
sjukdom, och anden löstes från jordebanden för
att vara hos Herren. Br. Jansson var en
av de äldsta troende på denna plats, ja,
•som någon yttrade: »en utav den gamla
upplagan». Alltsedan sin omvändelse till
Gud, på 1880-talet, har han fått vara med
och verka Guds verk. Många FL F:s
vittnen ha gästat det hemmet, och missionens
sak låg br. Jansson varmt om hjärtat in
i det sista. Han saknas, ty hans plats står
tom.
Lördagen den 19 sept. samlades släkt
och vänner för att följa hans stoft till
Trästena kyrkogård. Det var en givande
stund såväl inne i kyrkan som ute vid
den öppnade griften. Vi blevo minda på
att »Herren är vår herde och att vi
övervinna för Lammets blods skull». Frid över
br. Janssons minne!
Hilma Carfén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
