Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21. 1 November 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428 TRONS I
Till Ruth Ohlssons minne.
Det var under konferensen i Shohhsien
1917, Ruths första konferens i Kina. Tre
unga missionärer delade rum, och ett
vänskapsband knöts mellan »Aspen», »Källan»
och »Solstrålen». Ingen skulle tala eller
handla svekfullt mot den andra, och de
skulle öppet påpeka de fel, de sågo hos
varandra och sålunda hjälpas åt att bliva
bättre missionärer.
Vid mer än ett tillfälle fingo de vara
varandra till hjälp. Blott ett exempel: På
frågan: »Vad tycker du?» kom Ruths
uppriktiga svar: »Jag tycker du ej är så
tålig mot kineserna som förr». Detta svar
ledde till bön och rannsakan inför Oud.
En annan av Ruths starka sidor var, att då
någon talade ofördelaktigt om någon, så
sökte hon alltid att leta fram den
klandrades goda sidor. Ruth var alltid full av
nya planer för att hjälpa kineserna framåt
både andligen och lekamligen, och detta
nit drev henne många gånger långt
utöver vad hennes svaga hjärta orkade med.
Nu har hon fått vila från sitt arbete,
och hennes gärningar följa henne efter.
Ruth, Du den yngsta i »Trion», Du fick
befordran först. Tack för trogen vänskap
och ljusa minnen! Vi vilja stå trogna vår
Mästare i kallelsens gärning, tills Han
kommer, då vi av NÅD ses igen.
Dina tacksamma vänner
Jenny och Nanny.
EMMA JOHANSSON.
In memonam.
Syster Emma Johansson, Kumla, hör ej
längre till dem som kämpa i stridernas land.
Herren tog sin längtande tjänar inn a hem
till ett bättre land, till det land, som Han
berett för dem som älska Honom.
Hennes sista dagar på jorden
kännetecknades av en intensiv hemlängtan. Hon
verkligen trånade efter att få bryta upp
och vara Kristus nära.
SEGRAR
Syster Emma Johansson hörde till dessa,
sotn lämna ett stort tomrum efter sig, inte
endast ibland de närmaste, utan också bland
dem som i någon mån kommo i beröring
med "hennes person. Hon var en trofast
vän, öppenhjärtig och svekfri i sitt
umgänge. Guds verk hade stort rum i hennes
hjärta, och för oss Herrens vittnen hade
hon stor förståelse. Inför de andliga
verklighet erna stod hon inte främmande, som
sä många göra i denna tid. Hon var
hemmastadd i Andens värld, en verkligt andlig
människa var hon. Det är dessa, som man
tackar Gud för, ty de äro ett Herrens vittne
till stor hjälp och uppmuntran.
Herren brukade henne också tiil
välsignelse för både enskilda och i församlingen.
Min hem gångna maka brukade ofta tala öm
hur stor välsignelse syster Emma fick vara
till på den plats i Norrbotten, där hon
utförde en stor de! av sim livsgärning. Nu
är den slutad, hennes arbetsdag, hon
räknas nu till den skaran, som övervunnit och
står bärgad för evigt. Gud vare tack för
dem alla och för vad de voro för oss på
jorden! Tiden för skyndsamt fram emot
den dagen, då vi mötas åter på livsflodens
stränder. Till dess må vi vara trogna vår
Frälsare!
Frid över ditt ljusa minne!
Martin Björk.
Något för barnen.
David Livingstotie.
Den 8 oktober nådde han Tanganyika.
Hans krafter började nu märkbart avtaga.
Vid årets slut hade de hunnit till floden
Cambese. Vid julens firande hördes denna
bönesuck från den sjuke missionärens
stämma: »Jag tackar Dig, gode Gud, för gåvan
av Din Son, Jesus Kristus, vår Flerre». I
januari 1873 anlände de till Bangweolo. Det
föll mycket regn och var ytterst svårt att
färdas. Livingstone måste av sina män
bäras över vattendragen. Flaus lidanden voro
svåra. Det blev honom alltmera klart, att
han icke kunde leva länge till. Hans
tankar började också mera uteslutande
sysselsätta sig med den tillkommande världen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
