Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. 15 November 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
TRONS I SEGRAR
Det led mot kväll, och några
be-gynte göra sig färdiga att gå. Men
nej, det gick rakt inte! De skulle
vänta allesamman till kvällsmaten. 1
köket hade redan hembiträdet
tillsammans med husmodern bråttom med
att göra rätterna i ordning. Så slogo
gästerna sig till ro, och samtalet
fortsattes igen efter detta korta avbrott.
Klockan gick. Den var allaredan
sju. Då reste en av de unge
männen sig, gick stilla bort till köket,
begärde att få tala med värdinnan och
bad om ursäkt; han måste nämligen
gå-
»Men snälla ni! Vad är då det, som
är så bråttom? Kvällsmaten är strax
färdig; ni får inte gå, förrän ni har
ätit.»
»Ursäkta, fru B.,» svarade den unge
mannen, »mötet börjar klockan halv
åtta, och där vill jag vara på min
plats, och det i rättan tid.»
»Nej, men–er plats är här nu,
och om ni också skulle bli borta från
mötet för en gångs skull, så är väl
inte det så farligt!»
»Jag tackar er, fru B., för er
gästfrihet och vänlighet. Min plats här
är det inte så farligt med, om den
står tom; den kan lätt fyllas av en
annan. Men min plats i Guds hus
kan ingen annan än jag fylla. Den
kan jag inte låta stå tom utan giltig
orsak. Vad det angår, att det inte
är så farligt, om man för en gångs
skull är borta från gudstjänsten, vill
jag säga: jag anser det mycket
farligt för mig. Jag tror, att Herren
har något att säga mig vid varje möte.,
och jag vågar inte utsätta mig för att
gå miste om vad Han har att säga
till mig. Kanske jag aldrig kunde fä
tillfälle att höra Honom tala till mig
igen. Vem vet?»
Med dessa ord räckte han henne
handen till avsked. Hon tog
motvilligt emot den och var just icke vänlig.
De övriga av sällskapet intogo kort
därefter sin aftonmåltid och blevo sit-
tande en tid utåt kvällen; men det gick
något trögt med samtalet och
underhållningen. Både värdinnan och
gästerna, vilka hört samtalet mellan
henne och den unge mannen, hade råkat
i misstämning.
På hemvägen säger en av de unga
kvinnorna till en annan:
»Jag tycker, att herr K. gärna
kunde ha fogat sig efter fru B:s önskan
denna gång och inte brutit upp från
sällskapet och satt vår värdinna i
förlägenhet och dåligt humör.»
»Tycker ni det?» svarade den andra.
»Mig förefaller det som om han
gjorde, vad vi alla hade bort göra. Jag
kunde inte låta bli att tänka på alla
de tomma platserna i kyrkan i kväll,
och jag känner ined mig själv, att
det första jag måste göra är att bedja
Gud om förlåtelse, för att jag lät
Honom tala till min tomma plats i kväll.
Hur älskvärd än vår värdinna är, så
kan jag inte säga annat än att det är
ett oskick, att till och med
församlingsmedlemmar ställer till bjudningar,
varigenom de håller folk borta från
Guds hus. Hon har gjort det med
mig två gånger förr. Men det skall
bli sista gången. Jag har också en
plats i kyrkan, och jag skall se till,
att den inte utan tvingande
omständigheter står tom.»
Efter »Morgenstjernen».
Var är bönemötet?
Gipsy Smith, som i år firar sitt
sextioårsjubileum som evangelii
för-kunnare, säger:
»Ju längre jag förkunnar evangeliet,
dess mer förstår jag, att jag har att
vända mig till bekännande kristna.
Svårigheten befinner sig inom
församlingen, icke utanför. Om det råder
svårigheter utanför, så beror detta på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
