Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. 15 November 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
’ 447
för vad du varit för mig! År 1908 blevo
vi kamrater. 1 24 år ha vi delat allt med
varandra. Frid över ditt minne! Vila sött
till uppståndelsens morgon! Jag skall möta
dig snart.
Lydia E—n.
Hemma hos Herren»
Lingkiu i sept. 1936.
Jag kan icke tolka, huru det kändes, när
meddelandet kom hit ut, att min kära vän
och kamrat Ruth Olsson fått hembud. Nog
hade jag hört, att hon var mycket sjuk;
dock hade jag hyst det hoppet att, åter
få se Ruth i Kina. Så var icke Herrens
vilja, Han flyttade Wem sin lilja, och nu
får hon där uppe, där icke värk eller
sorg varder mer, dofta till Herrens ära.
Det står så levande för mitt minne, när
jag och min kamrat för 15 år sedan kommo
hit till Lingkiu. Den som först välkomnade
oss med sitt soliga leende, det var Ruth.
Vad hon sedan fick vara för mig under
de år, som vi voro kamrater här, det
väcker idel goda minnen, och1 jag tackar Gud,
för att jag fick tillfälle ätt lära känna
Ruth. Hon var en god kamrat och en
präktig missionär, ty hon älskade
kineserna; och kineserna här i Lingkiu, där
hon arbetat i tio år, blevo mycket ledsna,
när de fingo höra, att hon fått hembud.
Dock ett återseende står kvar, och jag
tror, att vår syster Ruth, som nu är
lyckligt hemma, redan fått skåda många, som
genom hennes vittnesbörd i ord och liv
redan äro före henne i vilans land; och
flera skola komma. »Saliga äro de, som dö
i Herren härefter. Ja, säger Anden, de
skola få vila sig från sitt arbete, ty deras
gärningar följa dem.»
Som jag även har varit i tillfälle att
se, vilket lyckligt familjeliv, som rådde i
syskonen Olssons hem, så förstår jag
något litet, huru det skall Minnas för Dig,
Broder Olsson, och för lille Evert. Må
Herren, som kan trösta, styrka och
uppehålla Eder!
Leden glesna. Ett vittne mindre här ute.
Vem har Flerrens kallelse att komma och
upptaga hennes mantel? »Lyd blott och
tro, ty Du aldrig får ro och blir lycklig
i Jesus utan lydnad och tro.»
Frid över Ditt minne, Ruth!
Edit Ö q v i s t.
En Afrik a blomma pa Ku tk
Ok! ssons £rav.
Varsamt, med en känsla av ovärdighet,
nedtecknar jag denna lilla
»minnesblomma» av vår hemgångna vän och kamrat.
År 1915 möttes vi på Götabro och Torp
för första gången. Aldrig glömmer jag med
vilken {in förståelse Ruth bemötte den,
som nyss börjat »bo i kappsäck».
Våra vägar skildes ju rätt så snart, och
breven mellan Kina och Afrika blevo ej
heller många. Men o, hur tacksam till
Gud jag är att ha fått lära känna en
sådan kristen karaktär som Ruth1 var!
Då Ruth vittnade, ställdes man inför
Gud i självrannsakan. M,an kände, att hon
själv levde nära den Mästare, vars
sändebud hon var.
Huru väl jag. ännu minnes en av
hennes texter i Betania, Kumla: »Ty Gud är
den, som bjöd ljuset lysa utur mörkret och
lyste i våra hjärtan, på det att kunskapen
om Guds härlighet i Jesu Kristi ansikte
skulle framlysa.» (Gamla övers.)
Så har hon gått, vår vän, att skåda
Konungen i Hans härlighet.
Sityrke Flerren Dig, käre broder Ohlson,
och din gosse. Snart möta vi våra kära
i det land, »där ingen blir sjuk eller dör».
Pietermaritzburg, S. Africa, sept. 1936.
H. Linde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
