- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjunde årgången. 1936 /
459

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1936 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS

Resebrev från TransvaaL

Från missionärerna och de troende pä
Transvaalsfättet hade kommit en begäran,
att antingen Johanson eller jag skulle resa
dit upp för att hjälpa dem med att
undervisa vid deras bibelkurs. Johanson var
förhindrad, varför jag fick resa. Det var
vila och vederkvickelse både För. kropp och
själ. Jag liar haft så mycket att göra en
tid med reparationer och målning. Allt var
förfallet och behövde en grundlig
renovering.

Den 31 augusti lämnade jag hemmet
och reste med tåg över Durban och
Johannesburg till Komatipoort, en sträcka på
omkring 1,400 kilometer. Det finnes en1
annan tågväg, som är något närmare men
tar likväl längre tid, beroende på att man
måste byta om tåg flera gånger samt vänta
på tåg. Det var dock en lång och tröttande
resa. Sedan jag tillbragt tvä nätter på
tåget, kom jag lyckligt fram till
Komatipoort och reste genast ut till Umgwenya
Ml Si. Här mötte fru Thorell mig med sitt
glada och vänliga »välkommen!». Broder
Thorell var ute på kraalbesök men kom
snart hem. Efter att ha fått litet
vederkvickelse till både kropp och själ följde
jag ined honom till en annan kraal, där
möte var utlyst.

Dagen därefter koin br. Fridoiv och
hämtade mig i sin bil ut till Komati M. S.
Här liar mycket förändrats under de tio
är, som förflutit, sedan jag sist var här.
Då fingo vi gå genom åkrar och snår av
törne, vars taggar voro ända till 4 ä 5 tum
långa. Nu finns det en bilväg, som går
snörrätt, så långt ögat kan se. Framkomna
mittför Komati M. S., hade vi den sista
besvärligheten kvar: en båtresa över
Ko-mati-floden, innan vi kommo till missions-

SEGRAR ’ 459

stationen. Vägen mellan Umgwenya och
Komati M. Si. är omkring 60 kilometer. Så
ni kan förstå, att missionärerna kunna ej
en kvällsstund springa över och hälsa pä
varandra. En annan fara utgöra lejonen,
söm det är så fullt av här i skogarna. De
göra sig lika gärna en måltid på en
människa som på ett djur, och de ha ej
anseende till personen, om det är en svart
eller en vit, en man eller en kvinna.
Apropå iejonen, så hörde vi många, gånger
deras rytande. Och vi sågo ljus uppsatta i
kraalerna för att skrämma bort dem. I
en kraal hade ett lejon rövat bort ett barn.
Modern såg, när lejonet lunkade i väg med
barnet i munnen. Efteråt funno de barnets
huvud. Kroppen hade lejonet ätit upp. En
vit man här blev omkullkastad och så illa
biten och sönderriven av ett lejon, att
han måste föras till lasarettet, men efter
mycket lidande, bl. a. efter den svåra
blodförlusten, blev han äntligen bättre. En
europeisk kvinna skulle följa med sin man ut
och fotografera ett lejon, som de fångat
i en lejonsax. Lejonet slet sig löst och
sprang på henne, bet och rev henne. Hon
fördes till lasarettet men dog, innan Iron
hann fram. Sådant händer inom det distrikt,
där våra syskon arbeta. Det är nåd, att
Herren bevarat de våra där ute.

Framkommen till Komati M. Si.,
hälsades jag lika hjärtligt av syster Fridoiv.
Sedan jag vilat mig en dag, reste vi till
Emangweni, den plats, där syskonen
Mon-son började sitt arbete här uppe. Här
förstår man, att Monsons ha kämpat
hårda strider. Nog ha de bedit och gråtit för
detta folk men också tackat för vunna
segrar. Att segrar vunnits, förstår man,
då man hör de troendes trosfriska sånger,
som deras lärare lärt dem. Man känner
väl igen både uttryck och intryck, som
de troende fått av sina lärare. Särskilt
efter dem som äro grundläggare av en
missionsstation. Syskonen Monsons kännas
väl igen här av en främling, ty de troende
söka, så långt de kunna tala, även bruka
samma tonfall som sina lärare, och det
är ju intet ont i det.

På kvällen hade vi möte med ljusbilder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free