Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
åt livet. Allt är idel ljuvlighet. Men
dagarna och åren fly bort, fortare än
man tänkt. Höstnatten skymmer, ocb
frukterna mogna. Vad är det månne
för frukter? Ja, det är just vad som
planterades en gång, vad som såddes
under ljusa vårdagar. Allt går
omsider igen, allt bär sin skörd. Där ute
i höstnatten vandrar så mången
ensam, av synden härjad människa, som
började under så lyckliga
omständigheter, men som lät syndens och satans
makt få alltmer herravälde i själen.
Och nu bära alla felsteg, all gjord
synd, all orenhet och ondska
förbannelsens frukter. Det är i sanning
synd om dessa stackars människor,
som aldrig blevo, vad de voro
ämnade att bli, men blevo, vad de aldrig
behövt bli. Fruktansvärd är i
sanning det ondas väg.
Tungt vilar höstmörkret över
jorden. Oron är bofast där ute i den
störa världen. Vad skall månne ske?
Höststormarna rasa, och det knakar
i gamla fogar. Drar det månne
i-hop sig till världshistoriens stora
slutdrabbning? Oud allena vet det. Allt
är kaos. Förgäves söka människor
ordna upp storpolitikens tillkrånglade
härvor. Det finnes synbarligen endast
en enda lösning: den som kommer,
då Kristus tar herraväldet och
världsandan får försvinna. Då gryr
mor-gonrodnaden efter stormfylld natt.
Har Frälsaren fått ta hela
herraväldet i din själ, unge vän? Ack, låt
Honom få det! Hur tröstlös och
meningslös är ej både den enskildes och
folkens historia utan Gud! Över
gudsförgätenhetens vägar ruvar
höstmörkret allt tätare. De ljus, som synas
där, äro idel irrbloss, som bara leda
vandraren allt längre in i
ödemarken. Säkerheten där ute är bara
ett sken. 1 grund och botten måste
varje vandrare på världens vägar
känna sig fruktansvärt osäker. Han vet
ej, var han hamnar. Och vid
vägkanterna lura kanske djup. Många ha
SEGRAR ’ 467
i nattens mörker hamnat däri. Ja,
det är i sanning fruktansvärt att gå
ensam i världens höstmörker. Men
lycklig du, unge vän, som följer
Frälsaren tätt i spåren! Han är ljuset i
tidens oro och mörker. Får Han ta
din hand och leda dig alldeles som
Han vill, då går vägen från det stora
mörkret in i livets underbara ljus.
J. L.
Alsk en varandra.
Maningen, är gammal. Den gäller
gammal och ung. Men låt oss
stanna inför den, riktad till oss unga,
som bekänna vår tro på Gud!
Det borde väl vara en självklar sak
i de kristna ungdomsskarorna, att man
skulle älska varandra. »Se, huru de
älska varandra!» sades det om de
första kristna. Tyvärr ser man ofta prov
på motsatsen i våra dagar. Vi
stänga gärna in oss i föreningar och resa
höga stängsel emot oliktänkande. Vi
erkänna inte, att det bor hat i våra
sinnen, men nog är det ofta rätt
dåligt ställt med kärleken, allt tal om
allians och ekumenisk hållning till
trots.
Likväl bjuder Jesus oss alla: älsken
varandra! Du skall inte bara älska
trosbröderna i din egen förening, du
skall älska Guds folk, var du än möter
dem. Guds församling på jorden är ej
en församling av lutheraner eller
pingstvänner eller andra bekännelser.
Guds sanna församling består av
Flans trogna ur alla bekännelser,
frälsta själar, som upplevt Kristus och
tagit emot Honom i sina hjärtan. Och
det är emellan dessa Herrens
lärjungar som kärlekens helige ande skall
vara rådande.
Den unge klagar kanske ofta över
att vara missförstådd. Även bland
Jesu lärjungar på jorden går mången
ärlig men missförstådd ung människa.
Då sticker bitterheten och hatet upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
